Salme 78
1 (En Maskil af Asaf.) Lyt, mit folk til min lære, bøj eders øre til ord fra min Mund;
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 jeg vil åbne min Mund med Billedtale, fremsætte Gåder fra fordums Tid,
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os;
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENs Ære og Vælde og Underne, som han har gjort.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide,
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, stå frem og fortælle deres Børn derom,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 så de slår deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud,
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 ej slægter Fædrene på, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Ånd var utro mod Gud
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 - Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted på Stridens Dag -
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov;
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten på Zoans Mark;
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 han kløvede Havet og førte dem over, lod Vandet stå som en Vold;
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær;
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme,
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen;
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten,
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 de talte mod Gud og sagde: "Kan Gud dække Bord i en Ørken?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Se, Klippen slog han, så Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han også kan give Brød og skaffe kød til sit Folk?"
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 fordi de ikke troede Gud eller stolede på hans Frelse.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre åbne
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 og Manna regne på dem til Føde, han gav dem Himmelkorn;
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 Han rejste Østenvinden på Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft;
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 Kød lod han regne på dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand,
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger;
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 Og de spiste sig overmætte, hvad de ønskede, lod han dem få.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 Men før deres Attrå var stillet, mens Maden var i deres Mund,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 Og dog blev de ved at synde og troede ej på hans Undere.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres År.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 Når han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud,
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge;
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang på Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem;
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 De fristede alter Gud, de krænkede Israels Hellige;
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 hans Hånd kom de ikke i Hu, de Dag han friede dem fra Fjenden,
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere på Zoans Mark,
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 forvandlede deres Floder til Blod, så de ej kunde drikke af Strømmene,
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 sendte Myg imod dem, som åd dem, og Frøer, som lagde dem øde,
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst,
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost,
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle;
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 frit Løb gav han sin Vrede, skånede dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest;
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte,
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 lod sit Folk bryde op som en Hjord, ledede dem som Kvæg i Ørkenen,
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 ledede dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender;
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt,
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd;
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue,
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 de krænkede ham med deres Offerhøje, æggede ham med deres Gudebilleder.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 Det hørte Gud og blev vred følte højlig Lede ved Israel;
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker;
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehånd,
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred på sin Arvelod;
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Ild fortærede dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange,
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Da vågnede Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin;
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 han slog sine Fjender på Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke;
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker;
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 han byggede sit Tempel himmelhøjt, grundfæstede det evigt som Jorden.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Fårenes Folde,
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod;
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Hånd.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
