< Salme 77 >

1 (Til Sangmesteren. Til Jedutun. Af Asaf. En Salme.) Jeg råber, højt til Gud, og han hører mig,
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 jeg søger Herren på Nødens Dag, min Hånd er om Natten utrættet udrakt, min Sjæl vil ikke lade sig trøste;
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 jeg ihukommer Gud og stønner, jeg sukker, min Ånd vansmægter. (Sela)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Du holder mine Øjne vågne, jeg er urolig og målløs.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Jeg tænker på fordums dage, ihukommer længst henrundne År;
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 jeg gransker om Natten i Hjertet, grunder og ransager min Ånd.
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Vil Herren bortstøde for evigt og aldrig mer vise Nåde,
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 er hans Miskundhed ude for stedse, hans Trofasthed omme for evigt og altid,
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 har Gud da glemt at ynkes, lukket sit Hjerte i Vrede? (Sela)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Jeg sagde: Det er min Smerte; at den Højestes højre er ikke som før.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Jeg kommer HERRENs Gerninger i Hu, ja kommer dine fordums Undere i Hu.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Jeg tænker på al din Gerning og grunder over dine Værker.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Gud, din Vej var i Hellighed, hvo er en Gud så stor som Gud!
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Du er en Gud, som gør Undere, du gjorde din Vælde kendt blandt Folkene,
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 udøste dit Folk med din Arm, Jakobs og Josefs Sønner. (Sela)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 Vandene så dig, Gud, Vandene så dig og vred sig i Angst, ja Dybet tog til at skælve;
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Skyerne udøste Vand, Skyhimlens Stemme gjaldede, dine Pile for hid og did;
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 din bragende Torden rullede, Lynene oplyste Jorderig, Jorden bæved og skjalv;
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 din Vej gik midt gennem Havet, din Sti gennem store Vande, dine Fodspor kendtes ikke.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Du førte dit Folk som en Hjord ved Moses's og Arons Hånd.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

< Salme 77 >