Salme 73
1 (En Salme af Asaf.) Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet!
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide;
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 thi over Dårerne græmmed jeg mig, jeg så, at det gik de gudløse vel;
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund;
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Deres Brøde udgår af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale,
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om på Jorden.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 De siger: "Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?"
Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
12 Se, det er de gudløses kår, altid i Tryghed, voksende Velstand!
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld,
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 jeg plagedes Dagen igennem, blev revset på ny hver Morgen!
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Men jeg tænkte: "Taler jeg så, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt."
Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Så grundede jeg på at forstå det, møjsommeligt var det i mine Øjne,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver:
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Du sætter dem jo på glatte Steder, i Undergang styrter du dem.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Hvor brat de dog lægges øde, går under, det ender med Rædsel!
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 De er som en Drøm, når man vågner, man vågner og regner sit Syn for intet.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Så længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre;
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 du leder mig med dit Råd og tager mig siden bort i Herlighed.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attrår jeg intet på Jorden!
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Thi de, der fjerner sig fra dig, går under, - du udsletter hver, som er dig utro.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
