Salme 63

1 (En salme af David, da han var i Judas ørken.) Gud, du er min Gud, dig søger jeg, efter dig tørster min Sjæl, efter dig længes mit Kød i et tørt, vansmægtende, vandløst Land

En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

2 (således var det, jeg så dig i Helligdommen) for at skue din Vælde og Ære;

Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

3 thi din Nåde er bedre end Liv, mine Læber skal synge din Pris.

Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

4 Da vil jeg love dig hele mit Liv, opløfte Hænderne i dit Navn,

Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

5 Som med fede Retter mættes min Sjæl, med jublende Læber priser min Mund dig,

Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

6 når jeg kommer dig i Hu på mit Leje, i Nattevagterne tænker på dig;

När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

7 thi du er blevet min Hjælp, og jeg jubler i dine Vingers Skygge.

Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

8 Dig klynger min Sjæl sig til, din højre holder mig fast.

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

9 Forgæves står de mig efter livet, i Jordens Dyb skal de synke,

Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

10 gives i Sværdets Vold og vorde Sjakalers Bytte.

De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

11 Men Kongen glædes i Gud; enhver, der sværger ved ham, skal juble, thi Løgnernes Mund skal lukkes.

Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.