Salme 62

1 (Til sangmesteren. Til Jedutun. En salme af David.) Min Sjæl er Stille for Gud alene, min Frelse kommer fra ham;

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

2 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes meget.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

3 Hvor længe stormer I løs på en Mand, - alle slår I ham ned - som på en hældende Væg, en faldende Mur?

Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

4 Ja, de oplægger Råd om at styrte ham fra hans Højhed. De elsker Løgn, velsigner med Munden, men forbander i deres Indre. (Sela)

De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

5 Vær stille hos Gud alene, min Sjæl, thi fra ham kommer mit Håb;

Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

6 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

7 Hos Gud er min Hjælp og min Ære, min stærke Klippe, min Tilflugt har jeg i Gud;

Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

8 stol på ham, al Folkets Forsamling, udøs for ham eders Hjerte, Gud er vor Tilflugt. (Sela)

Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

9 Kun Tomhed er Mennesker, Mænd en Løgn, på Vægtskålen vipper de op, de er Tomhed til Hobe.

Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

10 Forlad eder ikke på vold, lad jer ikke blænde af Ran; om Rigdommen vokser, agt ikke derpå!

Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

11 Een Gang talede Gud, to Gange hørte jeg det: at Magten er Guds,

En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

12 Og Miskundhed er hos dig, o Herre. Thi enhver gengælder du efter hans Gerning.

och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.