Salme 56

1 (Til sangmesteren. Al-jonat-elem-rehokim. Af David. En miktam, da filisterne greb ham i Gat.) Vær mig nådig Gud, thi Mennesker vil mig til livs, jeg trænges stadig af Stridsmænd;

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 mine Fjender vil mig stadig til Livs, thi mange strider bittert imod mig!

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 Når jeg gribes af Frygt, vil jeg stole på dig,

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 og med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord. Jeg stoler på Gud, jeg frygter ikke, hvad kan Kød vel gøre mig?

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 De oplægger stadig Råd imod mig, alle deres Tanker går ud på ondt.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 De flokker sig sammen, ligger på Lur, jeg har dem lige i Hælene, de står mig jo efter Livet.

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 Gengæld du dem det onde, stød Folkene ned i Vrede, o Gud!

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 Selv har du talt mine Suk, i din Lædersæk har du gemt mine Tårer; de står jo i din Bog.

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 Da skal Fjenderne vige, den Dag jeg kalder; så meget ved jeg, at Gud er med mig.

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord, med HERRENs Hjælp skal jeg prise hans Ord.

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Jeg stoler på Gud, jeg frygter ikke, hvad kan et Menneske gøre mig?

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 Jeg har Løfter til dig at indfri, o Gud, med Takofre vil jeg betale dig.

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 Thi fra Døden frier du min Sjæl, ja min Fod fra Fald, at jeg kan vandre for Guds Åsyn i Livets Lys.

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.