Salme 56

1 (Til sangmesteren. Al-jonat-elem-rehokim. Af David. En miktam, da filisterne greb ham i Gat.) Vær mig nådig Gud, thi Mennesker vil mig til livs, jeg trænges stadig af Stridsmænd;

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 mine Fjender vil mig stadig til Livs, thi mange strider bittert imod mig!

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 Når jeg gribes af Frygt, vil jeg stole på dig,

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 og med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord. Jeg stoler på Gud, jeg frygter ikke, hvad kan Kød vel gøre mig?

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 De oplægger stadig Råd imod mig, alle deres Tanker går ud på ondt.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 De flokker sig sammen, ligger på Lur, jeg har dem lige i Hælene, de står mig jo efter Livet.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Gengæld du dem det onde, stød Folkene ned i Vrede, o Gud!

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Selv har du talt mine Suk, i din Lædersæk har du gemt mine Tårer; de står jo i din Bog.

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Da skal Fjenderne vige, den Dag jeg kalder; så meget ved jeg, at Gud er med mig.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 Med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord, med HERRENs Hjælp skal jeg prise hans Ord.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 Jeg stoler på Gud, jeg frygter ikke, hvad kan et Menneske gøre mig?

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Jeg har Løfter til dig at indfri, o Gud, med Takofre vil jeg betale dig.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 Thi fra Døden frier du min Sjæl, ja min Fod fra Fald, at jeg kan vandre for Guds Åsyn i Livets Lys.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.