< Salme 50 >

1 (En salme af Asaf.) Gud, Gud HERREN talede og stævnede Jorden hid fra Sol i Opgang til Sol i Bjærge;
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 fra Zion, Skønhedens Krone, viste Gud sig i Stråleglans
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 vor Gud komme og tie ikke! - Foran ham gik fortærende Ild, omkring ham rasede Storm;
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 han stævnede Himlen deroppe hid og Jorden for at dømme sit Folk:
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 "Saml mig mine fromme, der sluttede Pagt med mig ved Ofre!"
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 Og Himlen forkyndte hans Retfærd, at Gud er den, der dømmer. (Sela)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 Hør, mit Folk, jeg vil tale, Israel, jeg vil vidne imod dig, Gud, din Gud er jeg!
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 Jeg laster dig ikke for dine Slagtofre, dine Brændofre har jeg jo stadig for Øje;
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 jeg tager ej Tyre fra dit Hus eller Bukke fra dine Stalde;
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 thi mig tilhører alt Skovens Vildt, Dyrene på de tusinde Bjerge;
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 jeg kender alle Bjergenes Fugle, har rede på Markens Vrimmel.
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 Om jeg hungred, jeg sagde det ikke til dig, thi mit er Jorderig og dets Fylde!
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Mon jeg æder Tyres Kød eller drikker Bukkes Blod?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Lovsang skal du ofre til Gud og holde den Højeste dine Løfter.
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 Og kald på mig på Nødens Dag; jeg vil udfri dig, og du skal ære mig,
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 Men til Den gudløse siger Gud: Hvi regner du op mine Bud og fører min Pagt i Munden,
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 når du dog hader Tugt og kaster mine Ord bag din Ryg?
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 Ser du en Tyv, slår du Følge med ham, med Horkarle bolder du til,
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 slipper Munden løs med ondt, din Tunge bærer på Svig.
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Du sidder og skænder din Broder, bagtaler din Moders Søn;
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 det gør du, og jeg skulde tie, og du skulde tænke, jeg er som du! Revse dig vil jeg og gøre dig det klart.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Mærk jer det, I, som glemmer Gud, at jeg ikke skal rive jer redningsløst sønder.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 Den, der ofrer Taksigelse, ærer mig; den, der agter på Vejen, lader jeg se Guds Frelse.
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

< Salme 50 >