< Salme 46 >
1 (Til sangmesteren. Af Koras sønner. Al-alamot. En sang.) Gud er vor Tilflugt og Styrke, en Hjælp i Angster, prøvet til fulde
Ya Mukulu wa Bayimbi: Zabbuli ya Batabani ba Koola. Katonda kye kiddukiro kyaffe, era ge maanyi gaffe; omubeezi ddala atabulawo mu kulaba ennaku.
2 Derfor frygter vi ikke, om Jorden end bølger og Bjergene styrter i Havenes Skød,
Kyetunaavanga tulema okutya, ensi ne bw’eneeyuuguumanga, ensozi ne bwe zinaasiguulukukanga ne zigwa mu buziba bw’ennyanja;
3 om end deres Vande bruser og syder og Bjergene skælver ved deres Vælde. (Sela)
amazzi g’ennyanja ne bwe ganaayiranga ne gabimba ejjovu ensozi ne zikankana olw’okwetabula kwago.
4 En Flod og dens Bække glæder Guds Stad, den Højeste har helliget sin Bolig;
Waliwo omugga, emyala gyagwo gisanyusa ekibuga kya Katonda, kye kifo ekitukuvu ekya Katonda Ali Waggulu Ennyo.
5 i den er Gud, den rokkes ikke, Gud bringer den Hjælp, når Morgen gryr.
Tekirigwa kubanga Katonda mw’abeera. Katonda anaakirwaniriranga ng’obudde bunaatera okukya.
6 Folkene larmed, Rigerne vakled, han løfted Røsten, så Jorden skjalv,
Amawanga geetabula, obwakabaka bugwa; ayimusa eddoboozi lye ensi n’esaanuuka.
7 Hærskarers HERRE er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)
Mukama ow’Eggye ali naffe, Katonda wa Yakobo kye kigo kyaffe.
8 Kom hid og se på HERRENs Værk, han har udført frygtelige Ting på Jord.
Mujje, mulabe Mukama by’akola, mulabe nga bw’afaafaaganya ensi.
9 Han gør Ende på Krig til Jordens Grænser, han splintrer Buen, sønderbryder Spydene, Skjoldene tænder han i Brand.
Y’akomya entalo mu nsi yonna; akutula emitego gy’obusaale, effumu alimenyaamenya; amagaali n’engabo abyokya omuliro.
10 Hold inde og kend, at jeg er Gud, ophøjet blandt Folkene, ophøjet på Jorden!
Musiriikirire mutegeere nga nze Katonda. Nnaagulumizibwanga mu mawanga. Nnaagulumizibwanga mu nsi.
11 Hærskarers HERRE er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)
Katonda ow’Eggye ali naffe; Katonda wa Yakobo kye kigo kyaffe.