Salme 44

1 (Til sangmesteren. Af Koras sønner. En maskil.) Gud, vi har hørt det med egne ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Dåd i deres Dage, i Fortids Dage med din Hånd;

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 thi ej på min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. (Sela)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Til Hån for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste på Hovedet ad os.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Åsyn

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 for spottende, hånende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løn dom

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Vågn op, hvi sover du, Herre? Bliv vågen, forstød ej for stedse!

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Hvorfor vil du skjule dit Åsyn, glemme vor Nød og Trængsel?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Stå op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.