Salme 38

1 (En salme af David. Lehazkir.) HERRE, revs mig ej i din vrede, tugt mig ej i din Harme!

En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

2 Thi dine pile sidder i mig, din Hånd har lagt sig på mig.

Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

3 Intet er karskt på min Krop for din Vredes Skyld, intet uskadt i mine Ledemod for mine Synders Skyld;

Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

4 thi over mit Hoved skyller min Brøde som en tyngende Byrde, for tung for mig.

Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

5 Mine Sår både stinker og rådner, for min Dårskabs Skyld går jeg bøjet;

Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

6 jeg er såre nedtrykt, sorgfuld vandrer jeg Dagen lang.

Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

7 Thi Lænderne er fulde af Brand, intet er karskt på min Krop,

Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

8 jeg er lammet og fuldkommen knust, jeg skriger i Hjertets Vånde.

Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

9 HERRE, du kender al min Attrå, mit Suk er ej skjult for dig;

Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

10 mit Hjerte banker, min Kraft har svigtet, selv mit Øje har mistet sin Glans.

Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

11 For min Plages Skyld flyr mig Ven og Frænde, mine Nærmeste holder sig fjert;

Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

12 de, der vil mig til Livs, sætter Snarer, og de, der vil mig ondt, lægger Råd om Fordærv, de tænker Dagen igennem på Svig.

Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

13 Men jeg er som en døv, der intet hører, som en stum, der ej åbner sin Mund,

Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

14 som en Mand, der ikke kan høre, i hvis Mund der ikke er Svar.

Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

15 Thi til dig står mit Håb, o HERRE, du vil bønhøre, Herre min Gud,

Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

16 når jeg siger: "Lad dem ikke glæde sig over mig, hovmode sig over min vaklende Fod!"

Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

17 Thi jeg står allerede for Fald, mine Smerter minder mig stadig;

Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

18 thi jeg må bekende min Skyld må sørge over min Synd.

Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

19 Mange er de, der med Urette er mine Fjender, talrige de, der hader mig uden Grund,

Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

20 som lønner mig godt med ondt, som står mig imod, fordi jeg søger det gode.

Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

21 HERRE, forlad mig ikke, min Gud, hold dig ikke borte fra mig,

Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

22 il mig til Hjælp, o Herre, min Frelse!

Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.