Salme 22

1 (Til sangmesteren. Efter "morgenrødens hind". En salme af David.) Min Gud, min Gud, hvorfor har du forladt mig? Mit Skrig til Trods er Frelsen mig fjern.

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

2 Min Gud, jeg råber om Dagen, du svarer ikke, om Natten, men finder ej Hvile.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

3 Og dog er du den hellige, som troner på Israels Lovsange.

Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

4 På dig forlod vore Fædre sig, forlod sig, og du friede dem;

På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

5 de råbte til dig og frelstes, forlod sig på dig og blev ikke til Skamme.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

6 Men jeg er en Orm og ikke en Mand, til Spot for Mennesker, Folk til Spe;

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

7 alle, der ser mig, håner mig, vrænger Mund og ryster på Hovedet:

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

8 "Han har væltet sin Sag på HERREN; han fri ham og frelse ham, han har jo Velbehag i ham."

"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

9 Ja, du drog mig af Moders Liv, lod mig hvile trygt ved min Moders Bryst;

Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

10 på dig blev jeg kastet fra Moders Skød, fra Moders Liv var du min Gud.

På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

11 Vær mig ikke fjern, thi Trængslen er nær, og ingen er der, som hjælper!

Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

12 Stærke Tyre står omkring mig, Basans vældige omringer mig,

Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

13 spiler Gabet op imod mig som rovgridske, brølende Løver.

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

14 Jeg er som Vand, der er udgydt, alle mine Knogler skilles, mit Hjerte er blevet som Voks, det smelter i Livet på mig;

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

15 min Gane er tør som et Potteskår til Gummerne klæber min Tunge, du lægger mig ned i Dødens Støv.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

16 Thi Hunde står omkring mig, onde i Flok omringer mig, de har gennemboret mine Hænder og Fødder,

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

17 jeg kan tælle alle mine Ben; med Skadefryd ser de på mig.

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

18 Mine Klæder deler de mellem sig, om Kjortelen kaster de Lod.

De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

19 Men du, o HERRE, vær ikke fjern, min Redning, il mig til Hjælp!

Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

20 Udfri min Sjæl fra Sværdet, min eneste af Hundes Vold!

Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

21 Frels mig fra Løvens Gab, fra Vildoksens Horn! Du har bønhørt mig.

Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22 Dit Navn vil jeg kundgøre for mine Brødre, prise dig midt i Forsamlingen:

Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

23 "I, som frygter HERREN, pris ham, ær ham; al Jakobs Æt, bæv for ham, al Israels Æt!

I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

24 Thi han foragtede ikke, forsmåede ikke den armes Råb, skjulte ikke sit Åsyn for ham, men hørte, da han råbte til ham!"

Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

25 Jeg vil synge din Pris i en stor Forsamling, indfri mine Løfter iblandt de fromme;

Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

26 de ydmyge skal spise og mættes; hvo HERREN søger, skal prise ham; deres Hjerte leve for evigt!

De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

27 Den vide Jord skal mærke sig det og omvende sig til HERREN, og alle Folkenes Slægter skal tilbede for hans Åsyn;

Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

28 thi HERRENs er Riget, han er Folkenes Hersker.

Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

29 De skal tilbede ham alene, alle Jordens mægtige; de skal bøje sig for hans Åsyn, alle, der nedsteg i Støvet og ikke holdt deres Sjæl i Live.

Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

30 Ham skal Efterkommeme tjene; om HERREN skal tales til Slægten, der kommer;

Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

31 de skal forkynde et Folk, der fødes, hans Retfærd. Thi han greb ind.

Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.