Salme 146

1 Halleluja! Pris HERREN, min Sjæl!

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 Jeg vil prise HERREN hele mit Liv, lovsynge min Gud, så længe jeg lever.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Sæt ikke eders Lid til Fyrster, til et Menneskebarn, der ikke kan hjælpe!

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 Hans Ånd går bort, han bliver til Jord igen, hans Råd er bristet samme Dag.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Salig den, hvis Hjælp er Jakobs Gud, hvis Håb står til HERREN hans Gud,

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 som skabte Himmel og Jord, Havet og alf, hvad de rummer, som evigt bevarer sin Trofasthed

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 og skaffer de undertrykte Ret, som giver de sultne Brød! HERREN løser de fangne,

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 HERREN åbner de blindes Øjne, HERREN rejser de bøjede, HERREN elsker de retfærdige,

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 HERREN vogter de fremmede, opholder faderløse og Enker, men gudløses Vej gør han kroget.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 HERREN er Konge for evigt, din Gud, o Zion, fra Slægt til Slægt. Halleluja!

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.