Salme 120

1 (Sang til Festrejserne.) Jeg råbte til HERREN i Nød, og han svarede mig.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 HERRE, udfri min Sjæl fra Løgnelæber, fra den falske Tunge!

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Der ramme dig dette og hint, du falske Tunge!

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Den stærkes Pile er hvæsset ved glødende Gyvel.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig, at jeg må leve som fremmed i Mesjek, bo iblandt Kedars Telte!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Min Sjæl har længe nok boet blandt Folk, som hader Fred.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jeg vil Fred; men taler jeg, vil de Krig!

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.