Salme 119
1 Salige de, hvis Vandel er fulde, som vandrer i HERRENs Lov.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Salige de, der agter på hans Vidnesbyrd, søger ham af hele deres Hjerte.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 de, som ikke gør Uret, men vandrer på hans Veje.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du har givet dine Befalinger, for at de nøje skal holdes.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 O, måtte jeg vandre med faste Skridt, så jeg holder dine Vedtægter!
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Da skulde jeg ikke blive til - Skamme, thi jeg så hen til alle dine Bud.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jeg vil takke dig af oprigtigt Hjerte, når jeg lærer din Retfærds Lovbud.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Jeg vil holde dine Vedtægter, svigt mig dog ikke helt!
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Hvorledes holder en ung sin Vej ren? Ved at bolde sig efter dit Ord.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Af hele mit Hjerte søger jeg dig, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Jeg gemmer dit Ord i mit Hjerte for ikke at synde imod dig.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovet være du, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Jeg kundgør med mine Læber alle din Munds Lovbud.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Jeg glæder mig over dine Vidnesbyrds Vej, som var det al Verdens Rigdom.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Jeg vil grunde på dine Befalinger og se til dine Stier.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 I dine Vedtægter har jeg min Lyst, jeg glemmer ikke dit Ord.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Und din Tjener at leve, at jeg kan holde dit Ord.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Oplad mine Øjne, at jeg må skue de underfulde Ting i din Lov.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Fremmed er jeg på Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Altid hentæres min Sjæl af Længsel efter dine Lovbud.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du truer de frække; forbandede er de, der viger fra dine Bud.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Vælt Hån og Ringeagt fra mig, thi jeg agter på dine Vidnesbyrd.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Om Fyrster oplægger Råd imod mig, grunder din Tjener på dine Vedtægter.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Ja, dine Vidnesbyrd er min Lyst, det er dem, der giver mig Råd.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 I Støvet ligger min Sjæl, hold mig i Live efter dit Ord!
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Mine Veje lagde jeg frem, og du bønhørte mig, dine Vedtægter lære du mig.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lad mig fatte dine Befalingers Vej og grunde på dine Undere.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Af Kummer græder. min Sjæl, oprejs mig efter dit Ord!
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Lad Løgnens Vej være langt fra mig og skænk mig i Nåde din Lov!
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Troskabs Vej har jeg valgt, dine Lovbud attrår jeg.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jeg hænger ved dine Vidnesbyrd, lad mig ikke beskæmmes, HERRE!
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Jeg vil løbe dine Buds Vej, thi du giver mit Hjerte at ånde frit.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Lær mig, HERRE, dine Vedtægters Vej, så jeg agter derpå til Enden.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Giv mig Kløgt, så jeg agter på din Lov og holder den af hele mit Hjerte.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Før mig ad dine Buds Sti, thi jeg har Lyst til dem.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ej til uredelig Vinding.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vend mine Øjne bort fra Tant, hold mig i Live ved dit Ord!
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Stadfæst for din Tjener dit Ord, så jeg lærer at frygte dig.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Hold borte fra mig den Skændsel, jeg frygter, thi dine Lovbud er gode.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Se, dine Befalinger længes jeg efter, hold mig i Live ved din Retfærd!
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Lad din Miskundhed komme over mig, HERRE, din Frelse efter dit Ord,
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 så jeg har Svar til dem, der spotter mig, thi jeg stoler på dit Ord.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Tag ikke ganske Sandheds Ord fra min Mund, thi jeg bier på dine Lovbud.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Jeg vil stadig holde din Lov, ja evigt og altid;
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 jeg vil vandre i åbent Land, thi dine Befalinger ligger mig på Sinde.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger uden at blues;
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 jeg vil fryde mig over dine Bud, som jeg højlige elsker;
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 jeg vil udrække Hænderne mod dine Bud og grunde på dine Vedtægter.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Kom Ordet til din Tjener i Hu, fordi du har ladet mig håbe.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det er min Trøst i Nød, at dit Ord har holdt mig i Live.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De frække hånede mig såre, dog veg jeg ej fra din Lov.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Dine Lovbud fra fordum, HERRE, kom jeg i Hu og fandt Trøst.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Harme greb mig over de gudløse, dem, der slipper din Lov.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dine vedtægter blev mig til Sange i min Udlændigheds Hus.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, HERRE, jeg holdt din Lov.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Det blev min lykkelige Lod: at agte på dine Befalinger.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Min Del er HERREN, jeg satte mig for at holde dine Ord.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jeg bønfaldt dig af hele mit Hjerte, vær mig nådig efter dit Ord!
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jeg overtænkte mine Veje og styred min Fod tilbage til dine Vidnesbyrd.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jeg hasted og tøved ikke med at holde dine Bud.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De gudløses Snarer omgav mig, men jeg glemte ikke din Lov.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Jeg, står op ved Midnat og takker dig for dine retfærdige Lovbud.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jeg er Fælle med alle, der frygter dig og holder dine Befalinger.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Jorden er fuld af din Miskundhed, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du gjorde vel mod din Tjener, HERRE, efter dit Ord.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Giv mig Forstand og indsigt, thi jeg tror på dine Bud.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 For jeg blev ydmyget, for jeg vild, nu holder jeg dit Ord.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 God er du og gør godt, lær mig dine Vedtægter!
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De frække tilsøler mig med Løgn, men på dine Bud tager jeg hjerteligt Vare.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deres Hjerte er dorskt som Fedt, jeg har min Lyst i din Lov.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var godt, at jeg blev ydmyget, så jeg kunde lære dine Vedtægter.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din Munds Lov er mig mere værd end Guld og Sølv i Dynger.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dine Hænder skabte og dannede mig, giv mig Indsigt; så jeg kan lære dine Bud!
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De, der frygter dig, ser mig og glædes, thi jeg bier på dit Ord.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 HERRE, jeg ved, at dine Bud er retfærdige, i Trofasthed har du ydmyget mig.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Lad din Miskundhed være min Trøst efter dit Ord til din Tjener!
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Din Barmhjertighed finde mig, at jeg må leve, thi din Lov er min Lyst.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Lad de frække beskæmmes, thi de gør mig skammelig Uret, jeg grunder på dine Befalinger.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Lad dem, der frygter dig, vende sig til mig, de, der kender dine Vidnesbyrd.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Lad mit Hjerte være fuldkomment i dine Vedtægter, at jeg ikke skal blive til Skamme.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Efter din Frelse længes min Sjæl, jeg bier på dit Ord.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mine Øjne længes efter dit Ord og siger: "Hvornår mon du trøster mig?"
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 Thi jeg er som en Lædersæk i Røg, men dine Vedtægter glemte jeg ikke.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Hvor langt er vel din Tjeners Liv? Når vil du dømme dem, der forfølger mig?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De frække grov mig Grave, de, som ej følger din Lov.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alle dine Bud er trofaste, med Løgn forfølger man mig, o hjælp mig!
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 De har næsten tilintetgjort mig på Jorden, men dine Befalinger slipper jeg ikke.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Hold mig i Live efter din Miskundhed, at jeg kan holde din Munds Vidnesbyrd.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 HERRE, dit Ord er evigt, står fast i Himlen.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt, du grundfæsted Jorden, og den står fast.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Dine Lovbud står fast, de holder dine Tjenere oppe.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Havde din Lov ej været min Lyst, da var jeg omkommet i min Elende.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Aldrig i Evighed glemmer jeg dine Befalinger, thi ved dem holdt du mig i Live.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Din er jeg, frels mig, thi dine Befalinger ligger mig på Sinde.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 De gudløse lurer på at lægge mig øde, dine Vidnesbyrd mærker jeg mig.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 For alting så jeg en Grænse, men såre vidt rækker dit Bud.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Hvor elsker jeg dog din Lov! Hele Dagen grunder jeg på den.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Dit Bud har gjort mig visere end mine Fjender, thi det er for stedse mit.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jeg er klogere end alle mine Lærere, thi jeg grunder på dine Vidnesbyrd.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jeg har mere Forstand end de gamle; jeg agter på dine Bud.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jeg holder min Fod fra hver Vej, som er ond, at jeg kan holde dit Ord.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Fra dine Lovbud veg jeg ikke, thi du underviste mig.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Hvor sødt er dit Ord for min Gane, sødere end Honning for min Mund.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Ved dine Befalinger fik jeg Forstand, så jeg hader al Løgnens Vej.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Dit Ord er en Lygte for min Fod, et Lys på min Sti.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jeg svor en Ed og holdt den: at følge dine retfærdige Lovbud.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jeg er såre ydmyget, HERRE, hold mig i Live efter dit Ord!
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, HERRE, og lær mig dine Lovbud!
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Altid går jeg med Livet i Hænderne, men jeg glemte ikke din Lov.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De gudløse lægger Snarer for mig, men fra dine Befalinger for jeg ej vild.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Dine Vidnesbyrd fik jeg til evigt Eje, thi de er mit Hjertes Glæde.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jeg bøjed mit Hjerte til at holde dine Vedtægter for evigt til Enden.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Jeg hader tvesindet Mand, men jeg elsker din Lov.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Mit Skjul og mit Skjold er du, jeg bier på dit Ord.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Vig fra mig, I, som gør ondt, jeg vil holde min Guds Bud.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Støt mig efter dit Ord, at jeg må leve, lad mig ikke beskæmmes i mit Håb!
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Hold mig oppe, at jeg må frelses og altid have min Lyst i dine Vedtægter!
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du forkaster alle, der farer vild fra dine Vedtægter, thi de higer efter Løgn.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 For Slagger regner du alle Jordens gudløse, derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Af Rædsel for dig gyser mit Kød, og jeg frygter for dine Lovbud.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Ret og Skel har jeg gjort, giv mig ikke hen til dem, der trænger mig!
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Gå i Borgen for din Tjener, lad ikke de frække trænge mig!
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mine Øjne vansmægter efter din Frelse og efter dit Retfærds Ord.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gør med din Tjener efter din Miskundhed og lær mig dine Vedtægter!
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jeg er din Tjener, giv mig Indsigt, at jeg må kende dine Vidnesbyrd!
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det er Tid for HERREN at gribe ind, de har krænket din Lov.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Derfor elsker jeg dine Bud fremfor Guld og Skatte.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Derfor følger jeg oprigtigt alle dine Befalinger og hader hver Løgnens Sti.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underfulde er dine Vidnesbyrd, derfor agted min Sjæl på dem.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Tydes dine Ord, så bringer de Lys, de giver enfoldige Indsigt.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jeg åbned begærligt min Mund, thi min Attrå stod til dine Bud.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vend dig til mig og vær mig nådig, som Ret er for dem, der elsker dit Navn!
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Lad ved dit Ord mine Skridt blive faste og ingen Uret få Magten over mig!
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Udløs mig fra Menneskers Vold, at jeg må holde dine Befalinger!
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Lad dit Ansigt lyse over din Tjener og lær mig dine Vedtægter!
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Vand i Strømme græder mine Øjne, fordi man ej holder din Lov.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Du er retfærdig, HERRE, og retvise er dine Lovbud.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du slog dine Vidnesbyrd fast ved Retfærd og Troskab så såre.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Min Nidkærhed har fortæret mig, thi mine Fjender har glemt dine Ord.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Dit Ord er fuldkommen rent, din Tjener elsker det.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Ringe og ussel er jeg, men dine Befalinger glemte jeg ikke.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din Retfærd er Ret for evigt, din Lov er Sandhed.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Trængsel og Angst har ramt mig, men dine Bud er min Lyst.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dine Vidnesbyrd er Ret for evigt, giv mig indsigt, at jeg må leve!
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jeg råber af hele mit Hjerte, svar mig, HERRE, jeg agter på dine Vedtægter.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jeg råber til dig, o frels mig, at jeg kan holde dine Vidnesbyrd!
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Årle råber jeg til dig om Hjælp, og bier på dine Ord.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Før Nattevagtstimerne våger mine Øjne for at grunde på dit Ord.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hør mig efter din Miskundhed, HERRE, hold mig i Live efter dit Lovbud!
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 De, der skændigt forfølger mig, er mig nær, men de er langt fra din Lov.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Nær er du, o HERRE, og alle dine Bud er Sandhed.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 For længst vandt jeg Indsigt af dine Vidnesbyrd, thi du har grundfæstet dem for evigt.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se min Elende og fri mig, thi jeg glemte ikke din Lov.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Før min Sag og udløs mig, hold mig i Live efter dit Ord!
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frelsen er langt fra de gudløse, thi dine Vedtægter ligger dem ikke, på Sinde.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Din Barmhjertighed er stor, o HERRE, hold mig i Live efter dine Lovbud!
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mange forfølger mig og er mig fjendske, fra dine Vidnesbyrd veg jeg ikke.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Jeg væmmes ved Synet af troløse, der ikke holder dit Ord.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Se til mig, thi jeg elsker dine Befalinger, HERRE, hold mig i Live efter din Miskundhed!
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summen af dit Ord er Sandhed, og alt dit retfærdige Lovbud varer evigt.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Fyrster forfulgte mig uden Grund, men mit Hjerte frygted dine Ord.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jeg glæder mig over dit Ord som en, der har gjort et vældigt Bytte.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Jeg hader og afskyr Løgn, din Lov har jeg derimod kær.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Jeg priser dig syv Gange daglig for dine retfærdige Lovbud.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Megen Fred har de, der elsker din Lov, og intet bliver til Anstød for dem.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Jeg håber på din Frelse, HERRE, og jeg har holdt dine Bud.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min Sjæl har holdt dine Vidnesbyrd, jeg har dem såre kære.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jeg holder dine Befalinger og Vidnesbyrd, thi du kender alle mine Veje.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Lad min Klage nå frem for dit Åsyn, HERRE, giv mig Indsigt efter dit Ord!
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Lad min Bøn komme frem for dit Åsyn, frels mig efter dit Ord!
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mine Læber skal synge din Pris, thi du lærer mig dine Vedtægter.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min Tunge skal synge om dit Ord, thi alle dine Bud er Retfærd.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Lad din Hånd være mig til Hjælp, thi jeg valgte dine Befalinger.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jeg længes efter din Frelse, HERRE, og din Lov er min Lyst.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Gid min Sjæl må leve, at den kan prise dig, og lad dine Lovbud være min Hjælp!
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Farer jeg vild som det tabte Får, så opsøg din Tjener, thi jeg glemte ikke dine Bud.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
