< Salme 115 >
1 Ikke os, o Herre, ikke os, men dit navn, det give du ære for din Miskundheds og Trofastheds Skyld!
Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
2 Hvi skal Folkene sige: "Hvor er dog deres Gud?"
Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
3 Vor Gud, han er i Himlen; alt, hvad han vil, det gør han!
Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
4 Deres Billeder er Sølv og Guld, Værk af Menneskehænder;
Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
5 de har Mund, men taler ikke, Øjne, men ser dog ej;
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
6 de har Ører, men hører ikke, Næse men lugter dog ej;
De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
7 de har Hænder, men føler ikke, Fødder, men går dog ej, deres Strube frembringer ikke en Lyd.
De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
8 Som dem skal de, der lavede dem, blive, enhver, som stoler på dem!
De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
9 Israel stoler på HERREN, han er deres Hjælp og Skjold;
Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
10 Arons Hus stoler på HERREN, han er deres Hjælp og Skjold;
Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
11 de, som frygter HERREN, stoler på ham, han er deres Hjælp og Skjold.
De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
12 HERREN kommer os i Hu, velsigner, velsigner Israels Hus, velsigner Arons Hus,
Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
13 velsigner dem, der frygter HERREN, og det både små og store.
Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
14 HERREN lader eder vokse i Tal, eder og eders Børn;
Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
15 velsignet er I af HERREN, Himlens og Jordens Skaber.
I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
16 Himlen er HERRENs Himmel, men Jorden gav han til Menneskens Børn.
Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
17 De døde priser ej HERREN, ingen af dem, der steg ned i det tavse.
De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
18 Men vi, vi lover HERREN, fra nu og til evig Tid!
Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.