Salme 104
1 Min sjæl, lov Herren! Herren min Gud, du er såre stor! Du er klædt i Højhed og Herlighed,
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 hyllet i Lys som en Kappe! Himlen spænder du ud som et Telt;
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 du hvælver din Højsal i Vandene, gør Skyerne til din Vogn, farer frem på Vindens Vinger;
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Vindene gør du til Sendebud, Ildsluer til dine Tjenere!
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Du fæsted Jorden på dens Grundvolde, aldrig i Evighed rokkes den;
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Verdensdybet hylled den til som en Klædning, Vandene stod over Bjerge.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 For din Trusel flyede de, skræmtes bort ved din Tordenrøst,
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 for op ad Bjerge og ned i Dale til det Sted, du havde beredt dem;
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 du satte en Grænse, de ej kommer over, så de ikke igen skal tilhylle Jorden.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Kilder lod du rinde i Dale, hen mellem Bjerge flød de;
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 de læsker al Markens Vildt, Vildæsler slukker deres Tørst;
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 over dem bygger Himlens Fugle, mellem Grenene lyder deres Kvidder.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Fra din Højsal vander du Bjergene, Jorden mættes fra dine Skyer;
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 du lader Græs gro frem til Kvæget og Urter til Menneskets Tjeneste, så du frembringer Brød af Jorden
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 og Vin, der glæder Menneskets Hjerte, og lader Ansigtet glinse af Olie, og Brødet skal styrke Menneskets Hjerte.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 HERRENs Træer bliver mætte, Libanons Cedre, som han har plantet,
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 hvor Fuglene bygger sig Rede; i Cypresser har Storken sin Bolig.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Højfjeldet er for Stenbukken, Klipperne Grævlingens Tilflugt.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Du skabte Månen for Festernes Skyld, Solen kender sin Nedgangs Tid;
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 du sender Mørke, Natten kommer, da rører sig alle Skovens Dyr;
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 de unge Løver brøler efter Rov, de kræver deres Føde af Gud.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 De sniger sig bort, når Sol står op, og lægger sig i deres Huler;
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Mennesket går til sit Dagværk, ud til sin Gerning, til Kvæld falder på.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Hvor mange er dine Gerninger, HERRE, du gjorde dem alle med Visdom; Jorden er fuld af, hvad du har skabt!
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Der er Havet, stort og vidt, der vrimler det uden Tal af Dyr, både små og store;
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Skibene farer der, Livjatan, som du danned til Leg deri.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 De bier alle på dig, at du skal give dem Føde i Tide;
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 du giver dem den, og de sanker, du åbner din Hånd, og de mættes med godt.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Du skjuler dit Åsyn, og de forfærdes; du tager deres Ånd, og de dør og vender tilbage til Støvet;
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 du sender din Ånd, og de skabes, Jordens Åsyn fornyer du.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 HERRENs Herlighed vare evindelig, HERREN glæde sig ved sine Værker!
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Et Blik fra ham, og Jorden skælver, et Stød fra ham, og Bjergene ryger
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Jeg vil synge for HERREN, så længe jeg lever, lovsynge min Gud, den Tid jeg er til.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Min Sang være ham til Behag, jeg har min Glæde i HERREN.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Måtte Syndere svinde fra Jorden og gudløse ikke mer være til! Min Sjæl, lov HERREN! Halleluja!
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
