Ordsprogene 8
1 Mon ikke Visdommen kalder, løfter Indsigten ikke sin røst?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Oppe på Høje ved Vejen, ved Korsveje træder den frem;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 ved Porte, ved Byens Udgang, ved Dørenes Indgang råber den:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Jeg kalder på eder, I Mænd, løfter min Røst til Menneskens Børn.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 I tankeløse, vind jer dog Klogskab, I Tåber, så få dog Forstand!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hør, thi jeg fører ædel Tale, åbner mine Læber med retvise Ord;
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 ja, Sandhed taler min Gane, gudløse Læber er mig en Gru.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Rette er alle Ord af min Mund, intet er falskt eller vrangt;
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 de er alle ligetil for den kloge, retvise for dem der vandt Indsigt
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Tag ved Lære, tag ikke mod Sølv, tag mod Kundskab fremfor udsøgt Guld;
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 thi Visdom er bedre end Perler, ingen Skatte opvejer den
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Jeg, Visdom, er Klogskabs Nabo og råder over Kundskab og Kløgt.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 HERRENs Frygt er Had til det onde. Jeg hader Hovmod og Stolthed, den onde Vej og den falske Mund.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Jeg ejer Råd og Visdom, jeg har Forstand, jeg har Styrke.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Ved mig kan Konger styre og Styresmænd give retfærdige Love;
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 ved mig kan Fyrster råde og Stormænd dømme Jorden.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Jeg elsker dem, der elsker mig, og de, der søger mig, finder mig.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Hos mig er der Rigdom og Ære, ældgammelt Gods og Retfærd.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Min Frugt er bedre end Guld og Malme, min Afgrøde bedre end kosteligt Sølv.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Jeg vandrer på Retfærds Vej. midt hen ad Rettens Stier
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 for at tildele dem, der elsker mig, Gods og fylde deres Forrådshuse.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Mig skabte HERREN først blandt sine Værker, i Urtid, førend han skabte andet;
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 jeg blev frembragt i Evigheden, i Begyndelsen, i Jordens tidligste Tider;
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 jeg fødtes, før Verdensdybet var til, før Kilderne, Vandenes Væld, var til;
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 førend Bjergene sænkedes, før Højene fødtes jeg,
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 førend han skabte Jord og Marker, det første af Jordsmonnets Støv.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Da han grundfæsted Himlen, var jeg hos ham, da han satte Hvælv over Verdensdybet.
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Da han fæstede Skyerne oventil og gav Verdensdybets Kilder deres faste Sted,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 da han satte Havet en Grænse, at Vandene ej skulde bryde hans Lov, da han lagde Jordens Grundvold,
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 da var jeg Fosterbarn hos ham, hans Glæde Dag efter Dag; for hans Åsyn leged jeg altid,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 leged på hans vide Jord og havde min Glæde af Menneskens Børn.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Og nu, I Sønner, hør mig! Vel den, der vogter på mine Veje!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hør på Tugt og bliv vise, lad ikke hånt derom!
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Lykkelig den, der hører på mig, så han daglig våger ved mine Døre og vogter på mine Dørstolper.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Thi den, der ftnder mig; finder Liv og opnår Yndest hos HERREN;
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 men den, som mister mig, skader sig selv; enhver, som hader mig, elsker Døden.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
