Ordsprogene 7
1 Min Søn, vogt dig mine Ord, mine bud må du gemme hos dig;
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 vogt mine bud, så skal du leve, som din Øjesten vogte du, hvad jeg har lært dig;
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 bind dem om dine Fingre, skriv dem på dit Hjertes Tavle,
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 sig til Visdommen: "Du er min Søster!" og kald Forstanden Veninde,
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 at den må vogte dig for Andenmands Hustru, en fremmed Kvinde med sleske Ord.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Thi fra mit Vindue skued jeg ud, jeg kigged igennem mit Gitter;
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 og blandt de tankeløse så jeg en Yngling, en uden Vid blev jeg var blandt de unge;
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 han gik på Gaden tæt ved et Hjørne, skred frem på Vej til hendes Hus
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 i Skumringen henimod Aften, da Nat og Mørke brød frem.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Og se, da møder Kvinden ham i Skøgedragt, underfundig i Hjertet;
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 løssluppen, ustyrlig er hun, hjemme fandt hendes Fødder ej Ro;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 snart på Gader, snart på Torve, ved hvert et Hjørne lurer hun; -
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 hun griber i ham og kysser ham og siger med frække Miner;
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 "Jeg er et Takoffer skyldig og indfrier mit Løfte i Dag,
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 gik derfor ud for at møde dig, søge dig, og nu har jeg fundet dig!
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Jeg har redt mit Leje med Tæpper, med broget ægyptisk Lærred
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 jeg har stænket min Seng med Myrra, med Aloe og med Kanelbark;
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 kom, lad os svælge til Daggry i Vellyst, beruse os i Elskovs Lyst!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Thi Manden er ikke hjemme, - på Langfærd er han draget;
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Pengepungen tog han med, ved Fuldmåne kommer han hjem!"
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Hun lokked ham med mange fagre Ord, forførte ham med sleske Læber;
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 tankeløst følger han hende som en Tyr, der føres til Slagtning, som en Hjort, der løber i Nettet,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 til en Pil gennemborer dens Lever, som en Fugl, der falder i Snaren, uden at vide, det gælder dens Liv.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Hør mig da nu, min Søn, og lyt til min Munds Ord!
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Ej bøje du Hjertet til hendes Veje, far ikke vild på hendes Stier;
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 thi mange ligger slagne, hvem hun har fældet, og stor er Hoben, som hun slog ihjel.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
