Ordsprogene 5
1 Mærk dig, min Søn, min Visdom, bøj til min Indsigt dit Øre,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 at Kløgt må våge øver dig, Læbernes kundskab vare på dig.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Thi af Honning drypper den fremmedes Læber, glattere end Olie er hendes Gane;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 men til sidst er hun besk som Malurt, hvas som tveægget Sværd;
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 hun følger ej Livets Vej, hendes Spor er bugtet, hun ved det ikke.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Hør mig da nu, min Søn, vig ikke fra min Munds Ord!
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Lad din Vej være langt fra hende, kom ej hendes Husdør nær,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 at du ikke må give andre din Ære, en grusom Mand dine År.
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 at ikke dit Gods skal mætte fremmede, din Vinding ende i Andenmands Hus,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 så du gribes af Anger til sidst, når dit Kød og Huld svinder hen,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 og du siger: "Ak, at jeg hadede Tugt, at mit Hjerte lod hånt om Revselse,
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 så jeg ikke lød mine Læreres Røst, ej bøjed mit Øre til dem, som lærte mig!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Nær var jeg kommet i alskens Ulykke midt i Forsamling og Menighed!"
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drik Vand af din egen Cisterne og rindende Vand af din Brønd;
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 lad ej dine Kilder flyde på Gaden, ej dine Bække på Torvene!
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Dig skal de tilhøre, dig alene, ingen fremmed ved Siden af dig!
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Velsignet være dit Væld, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 den elskelige Hind, den yndige Gazel; hendes Elskov fryde dig stedse, berus dig altid i hendes Kærlighed!
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Hvi beruser du dig, min Søn, i en fremmed og tager en andens Hustru i Favn?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Thi for HERRENs Øjne er Menneskets Veje, grant følger han alle dets Spor;
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 den gudløse fanges af egen Brøde og holdes fast i Syndens Reb;
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 han dør af Mangel på Tugt, går til ved sin store Dårskab.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
