Ordsprogene 5
1 Mærk dig, min Søn, min Visdom, bøj til min Indsigt dit Øre,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 at Kløgt må våge øver dig, Læbernes kundskab vare på dig.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Thi af Honning drypper den fremmedes Læber, glattere end Olie er hendes Gane;
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 men til sidst er hun besk som Malurt, hvas som tveægget Sværd;
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 hun følger ej Livets Vej, hendes Spor er bugtet, hun ved det ikke.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Hør mig da nu, min Søn, vig ikke fra min Munds Ord!
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Lad din Vej være langt fra hende, kom ej hendes Husdør nær,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 at du ikke må give andre din Ære, en grusom Mand dine År.
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 at ikke dit Gods skal mætte fremmede, din Vinding ende i Andenmands Hus,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 så du gribes af Anger til sidst, når dit Kød og Huld svinder hen,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 og du siger: "Ak, at jeg hadede Tugt, at mit Hjerte lod hånt om Revselse,
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 så jeg ikke lød mine Læreres Røst, ej bøjed mit Øre til dem, som lærte mig!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Nær var jeg kommet i alskens Ulykke midt i Forsamling og Menighed!"
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drik Vand af din egen Cisterne og rindende Vand af din Brønd;
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 lad ej dine Kilder flyde på Gaden, ej dine Bække på Torvene!
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Dig skal de tilhøre, dig alene, ingen fremmed ved Siden af dig!
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Velsignet være dit Væld, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 den elskelige Hind, den yndige Gazel; hendes Elskov fryde dig stedse, berus dig altid i hendes Kærlighed!
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Hvi beruser du dig, min Søn, i en fremmed og tager en andens Hustru i Favn?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Thi for HERRENs Øjne er Menneskets Veje, grant følger han alle dets Spor;
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 den gudløse fanges af egen Brøde og holdes fast i Syndens Reb;
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 han dør af Mangel på Tugt, går til ved sin store Dårskab.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
