< Ordsprogene 5 >
1 Mærk dig, min Søn, min Visdom, bøj til min Indsigt dit Øre,
Kachapa, kachihna hi khohsah inlang ka thumop hi phaten ngaijin. Kathil hetkhen theina hi phatea nakol sunga nangai ding ahi.
2 at Kløgt må våge øver dig, Læbernes kundskab vare på dig.
Ajeh chu thil hetkhen theina neijin natin, nakam sung jenga jong hetthemna um jing ding ahi.
3 Thi af Honning drypper den fremmedes Læber, glattere end Olie er hendes Gane;
Numei jong ho lei-chu khoiju lhumma lhum ding, athusei chan-u thao kinu sanga jolji ahi.
4 men til sidst er hun besk som Malurt, hvas som tveægget Sværd;
Hinlah achaina chu guu-banga kha jia, chule hemto chemjam banga hemji ahi.
5 hendes Fødder styrer nedad mod Døden, til Dødsriget stunder hendes Fjed; (Sheol )
Akeng tenin thina'a apui lutjia, noimi gam chan'a chelut ding ahi. (Sheol )
6 hun følger ej Livets Vej, hendes Spor er bugtet, hun ved det ikke.
Hitobang numei hin hinna lampi anahsah jipon, achena tincheng anoh phah jin, amanun-la akihet doh jipon ahi.
7 Hør mig da nu, min Søn, vig ikke fra min Munds Ord!
Hijeh chun tun kachapa teho kasei ngaijun, kahilna thuchang hoakon hin jammang ding go hih beh un.
8 Lad din Vej være langt fra hende, kom ej hendes Husdør nær,
Hiche numeinua kon khun kidalseu vin, akotpi phung lam'a jong chenai ding go hih beh un.
9 at du ikke må give andre din Ære, en grusom Mand dine År.
Hitia chu nabol lou ule, mihoa kon jabolna nachan lou ding, nahin kho sunga min nakhoto thei lou ding ahi.
10 at ikke dit Gods skal mætte fremmede, din Vinding ende i Andenmands Hus,
Hetkhah lou mihon nahatna le nahaona aboncha a-luo diu, natohga jouse jong michom beh in a-luo ding ahi.
11 så du gribes af Anger til sidst, når dit Kød og Huld svinder hen,
Na hinkho ajona lam teng gim hesoh nato ding, natahsa pumpi manthahna aso diu ahi.
12 og du siger: "Ak, at jeg hadede Tugt, at mit Hjerte lod hånt om Revselse,
Chuteng nangin seijin natin, “Kigah chahna hi ichan-a kana thet a, phosalna hi iti kana thet hitam?
13 så jeg ikke lød mine Læreres Røst, ej bøjed mit Øre til dem, som lærte mig!
Keiman eihil ho thu kana donse pon, ka dinga thusei ho jeng jong kana donse tapoi.
14 Nær var jeg kommet i alskens Ulykke midt i Forsamling og Menighed!"
Tuhin mipi kikhopna'a kon keima mah thahna mun kalhun kon ahitai, tia nasei ding ahi.”
15 Drik Vand af din egen Cisterne og rindende Vand af din Brønd;
Nangma twikhuh'a kon hung potdoh twi chu kidon jeng tan.
16 lad ej dine Kilder flyde på Gaden, ej dine Bække på Torvene!
Na twikhuh dunga twi put chu muntin'a hetdoh-a um'a chule kholai tinchanga um mong ding hinam?
17 Dig skal de tilhøre, dig alene, ingen fremmed ved Siden af dig!
Hichu nanga ding bouvin koiyin, nakom'a hung maljin vang nachan sah lou ding ahi.
18 Velsignet være dit Væld, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
Na twikhuh chu phatthei chang tahen, nangma tah jong nasenji chunga kipah tan.
19 den elskelige Hind, den yndige Gazel; hendes Elskov fryde dig stedse, berus dig altid i hendes Kærlighed!
Na deitah na jinu sajuh golpai hoitah le sajuh chal hoitah bang in, phat tin in aman nahebolna nachunga lhung jing hen, amanu anglum jal'a kipah jing nahin, aman natuh chah jing hi nalungset phot chetna ahi.
20 Hvi beruser du dig, min Søn, i en fremmed og tager en andens Hustru i Favn?
Kachapa, i-atileh numei chon chavei chu naki ngaipi jing a, hitobang numei kampao phalou chu a-anglum'a um ding nagot jing ham?
21 Thi for HERRENs Øjne er Menneskets Veje, grant følger han alle dets Spor;
Ajeh chu Yahweh Pakai hi mihem lam lhah jouse ve-jing ahin, alam lhah na jouse avet-jing ahi.
22 den gudløse fanges af egen Brøde og holdes fast i Syndens Reb;
Miphalou chu a chondih lounan akipalsah teijin, a chonsetna chun atuh chahji ahitai.
23 han dør af Mangel på Tugt, går til ved sin store Dårskab.
Ama chu kigah chana beija thina chang ding, a ngol-ga chun manthahna asoji ahi.