Ordsprogene 31
1 Kong Lemuel af Massas Ord; som hans Moder tugtede ham med.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Hvad, Lemuel, min Søn, min førstefødte, hvad skal jeg sige dig, hvad, mit Moderlivs Søn, hvad, mine Løfters Søn?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Giv ikke din Kraft til Kvinder, din Kærlighed til dem, der ødelægger Konger.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Det klæder ej Konger, Lemuel, det klæder ej Konger at drikke Vin eller Fyrster at kræve stærke Drikke,
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 at de ikke skal drikke og glemme Vedtægt og bøje Retten for alle arme.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Giv den segnende stærke Drikke, og giv den mismodige Vin;
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 lad ham drikke og glemme sin Fattigdom, ej mer ihukomme sin Møje.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Luk Munden op for den stumme, for alle lidendes Sag;
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 luk Munden op og døm retfærdigt, skaf den arme og fattige Ret!
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Hvo finder en duelig Hustru? Hendes Værd står langt over Perlers.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Hendes Husbonds Hjerte stoler på hende, på Vinding skorter det ikke.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Hun gør ham godt og intet ondt alle sine Levedage.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Hun sørger for Uld og Hør, hun bruger sine Hænder med Lyst.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Hun er som en Købmands Skibe, sin Føde henter hun langvejs fra.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Endnu før Dag står hun op og giver Huset Mad, sine Piger deres tilmålte Del.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hun tænker på en Mark og får den, hun planter en Vingård, for hvad hun har tjent.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hun bælter sin Hofte med Kraft, lægger Styrke i sine Arme.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Hun skønner, hendes Husholdning lykkes, hendes Lampe går ikke ud om Natten.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Hun rækker sine Hænder mod Rokken, Fingrene tager om Tenen.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Hun rækker sin Hånd til den arme, rækker Armene ud til den fattige.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Af Sne har hun intet at frygte for sit Hus, thi hele hendes Hus er klædt i Skarlagen.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Tæpper laver hun sig, hun er klædt i Byssus og Purpur.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hendes Husbond er kendt i Portene, når han sidder blandt Landets Ældste.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hun væver Linned til Salg og sælger Bælter til Kræmmeren.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Klædt i Styrke og Hæder går hun Morgendagen i Møde med Smil.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Hun åbner Munden med Visdom, med mild Vejledning på Tungen.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hun våger over Husets Gænge og spiser ej Ladheds Brød.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hendes Sønner står frem og giver hende Pris, hendes Husbond synger hendes Lov:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 "Mange duelige Kvinder findes, men du står over dem alle!"
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Ynde er Svig og Skønhed Skin; en Kvinde, som frygter HERREN, skal roses.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Lad hende få sine Hænders Frugt, hendes Gerninger synger hendes Lov i Portene.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
