Ordsprogene 31

1 Kong Lemuel af Massas Ord; som hans Moder tugtede ham med.

Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

2 Hvad, Lemuel, min Søn, min førstefødte, hvad skal jeg sige dig, hvad, mit Moderlivs Søn, hvad, mine Løfters Søn?

Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

3 Giv ikke din Kraft til Kvinder, din Kærlighed til dem, der ødelægger Konger.

Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

4 Det klæder ej Konger, Lemuel, det klæder ej Konger at drikke Vin eller Fyrster at kræve stærke Drikke,

O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

5 at de ikke skal drikke og glemme Vedtægt og bøje Retten for alle arme.

Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

6 Giv den segnende stærke Drikke, og giv den mismodige Vin;

Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

7 lad ham drikke og glemme sin Fattigdom, ej mer ihukomme sin Møje.

Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

8 Luk Munden op for den stumme, for alle lidendes Sag;

Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

9 luk Munden op og døm retfærdigt, skaf den arme og fattige Ret!

Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

10 Hvo finder en duelig Hustru? Hendes Værd står langt over Perlers.

Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

11 Hendes Husbonds Hjerte stoler på hende, på Vinding skorter det ikke.

Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

12 Hun gør ham godt og intet ondt alle sine Levedage.

Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

13 Hun sørger for Uld og Hør, hun bruger sine Hænder med Lyst.

Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

14 Hun er som en Købmands Skibe, sin Føde henter hun langvejs fra.

Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

15 Endnu før Dag står hun op og giver Huset Mad, sine Piger deres tilmålte Del.

Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

16 Hun tænker på en Mark og får den, hun planter en Vingård, for hvad hun har tjent.

Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

17 Hun bælter sin Hofte med Kraft, lægger Styrke i sine Arme.

Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

18 Hun skønner, hendes Husholdning lykkes, hendes Lampe går ikke ud om Natten.

Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

19 Hun rækker sine Hænder mod Rokken, Fingrene tager om Tenen.

Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

20 Hun rækker sin Hånd til den arme, rækker Armene ud til den fattige.

Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

21 Af Sne har hun intet at frygte for sit Hus, thi hele hendes Hus er klædt i Skarlagen.

Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

22 Tæpper laver hun sig, hun er klædt i Byssus og Purpur.

Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

23 Hendes Husbond er kendt i Portene, når han sidder blandt Landets Ældste.

Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

24 Hun væver Linned til Salg og sælger Bælter til Kræmmeren.

Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

25 Klædt i Styrke og Hæder går hun Morgendagen i Møde med Smil.

Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

26 Hun åbner Munden med Visdom, med mild Vejledning på Tungen.

Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

27 Hun våger over Husets Gænge og spiser ej Ladheds Brød.

Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

28 Hendes Sønner står frem og giver hende Pris, hendes Husbond synger hendes Lov:

Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

29 "Mange duelige Kvinder findes, men du står over dem alle!"

Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

30 Ynde er Svig og Skønhed Skin; en Kvinde, som frygter HERREN, skal roses.

Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.

31 Lad hende få sine Hænders Frugt, hendes Gerninger synger hendes Lov i Portene.

Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.