Ordsprogene 28
1 Den gudløse flyr, skønt ingen er efter ham; tryg som en Løve er den retfærdige.
De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
2 Ved Voldsmands Brøde opstår Strid, den kvæles af Mand med Forstand.
För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
3 En fattig Tyran, der kuer de ringe, er Regn, der hærger og ej giver Brød.
En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
4 Hvo Loven sviger, roser de gudløse, hvo Loven holder, er på Krigsfod med dem.
De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
5 Ildesindede fatter ej Ret; alt fatter de, som søger HERREN.
Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
6 Hellere en fattig med lydefri Færd end en, som går Krogveje, er han end rig.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
7 Forstandig Søn tager Vare på Loven, men Drankeres Fælle gør sin Fader Skam.
Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
8 Hvo Velstand øger ved Åger og Opgæld, samler til en, som er mild mod de ringe.
De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
9 Den, der vender sit Øre fra Loven, endog hans Bøn er en Gru.
Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
10 Leder man retsindige vild på onde Veje, falder man selv i sin Grav; men de lydefri arver Lykke.
Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
11 Rigmand tykkes sig viis, forstandig Småmand gennemskuer ham.
En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
12 Når retfærdige jubler, er Herligheden stor, vinder gudløse frem, skal man lede efter Folk.
När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
13 At dølge sin Synd fører ikke til Held, men bekendes og slippes den, finder man Nåde.
Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
14 Saligt det Menneske, som altid ængstes, men forhærder man sit Hjerte, falder man i Ulykke.
Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
15 En brølende Løve, en grådig Bjørn er en gudløs, som styrer et ringe Folk.
Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
16 Uforstandig Fyrste øver megen Vold, langt Liv får den, der hader Rov.
Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
17 Et Menneske, der tynges af Blodskyld, er på Flugt til sin Grav; man hjælpe ham ikke.
En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
18 Den, som vandrer lydefrit, frelses, men den, som går Krogveje, falder i Graven.
Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
19 Den mættes med brød, som dyrker sin Jord, med Fattigdom den, der jager efter Tomhed.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
20 Ærlig Mand velsignes rigt, men Jag efter Rigdom undgår ej Straf.
En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
21 At være partisk er ikke godt, en Mand kan forse sig for en Bid Brød.
Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
22 Misundelig Mand vil i Hast vinde Gods; at Trang kommer over ham, ved han ikke.
Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
23 Den, der revser, får Tak til sidst fremfor den, hvis Tunge er slesk.
Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
24 Stjæle fra Forældre og nægte, at det, er Synd, er at være Fælle med hærgende Mand.
Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: "Det är ingen synd", han är stallbroder till rövaren.
25 Den vindesyge vækker Splid, men den, der stoler på HERREN, kvæges.
Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
26 Den, der stoler på sit Vid, er en Tåbe, men den, der vandrer i Visdom, reddes.
Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
27 Hvo Fattigmand giver, skal intet fattes, men mangefold bandes, hvo Øjnene lukker.
Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
28 Vinder gudløse frem, kryber Folk i Skjul; når de omkommer, bliver de retfærdige mange.
När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
