< Ordsprogene 27 >

1 Ros dig ikke af Dagen i Morgen, du ved jo ikke, hvad Dag kan bringe.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Lad en anden rose dig, ikke din Mund, en fremmed, ikke dine egne Læber.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Sten er tung, og Sand vejer til, men tung fremfor begge er Dårers Galde.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Vrede er grum, og Harme skummer, men Skinsyge, hvo kan stå for den?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Hellere åbenlys Revselse end Kærlighed, der skjules.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Vennehånds Hug er ærligt mente, Avindsmands Kys er mange.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Den mætte vrager Honning, alt beskt er sødt for den sultne.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Som Fugl, der må fly fra sin Rede, er Mand, der må fly fra sit Hjem:
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Olie og Røgelse fryder Sindet, men Sjælen sønderslides af Kummer.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Slip ikke din Ven og din Faders Ven, gå ej til din Broders Hus på din Ulykkes Dag. Bedre er Nabo ved Hånden end Broder i det fjerne.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Vær viis, min Søn, og glæd mit Hjerte, at jeg kan svare den, der smæder mig.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Den kloge ser Faren og søger i Skjul, tankeløse går videre og bøder,
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Tag hans Klæder, han borged for en anden, pant ham for fremmedes Skyld!
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Den, som årle højlydt velsigner sin Næste, han får det regnet for Banden.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Ustandseligt Tagdryp en Regnvejrsdag og trættekær Kvinde ligner hinanden;
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 den, som vil skjule hende, skjuler Vind, og hans højre griber i Olie.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Jern skærpes med Jern, det ene Menneske skærper det andet.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Røgter man et Figentræ, spiser man dets Frugt; den, der vogter sin Herre, æres.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Som i Vandspejlet Ansigt møder Ansigt, slår Menneskehjerte Menneske i Møde.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 Dødsrige og Afgrund kan ikke mættes, ej heller kan Menneskens Øjne mættes. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Digel til Sølv og Ovn til Guld, efter sit Ry bedømmes en Mand.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Om du knuste en Dåre i Morter med Støder midt imellem Gryn, hans Dårskab veg dog ej fra ham.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Mærk dig, hvorledes dit Småkvæg ser ud, hav Omhu for dine Hjorde;
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 thi Velstand varer ej evigt, Rigdom ikke fra Slægt til Slægt;
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 er Sommergræsset svundet, Grønt spiret frem, og sankes Bjergenes Urter,
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 da har du Lam til at give dig Klæder og Bukke til at købe en Mark,
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 Gedemælk til Mad for dig og dit Hus, til Livets Ophold for dine Piger.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

< Ordsprogene 27 >