Ordsprogene 17

1 Bedre en tør Bid Brød med fred end Huset fuldt af Sul med Trætte.

Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

2 Klog Træl bliver Herre over dårlig Søn og får lod og del mellem brødre.

En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3 Digel til Sølv og Ovn til Guld, men den, der prøver Hjerter, er HERREN.

Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

4 Den onde hører på onde Læber, Løgneren lytter til giftige Tunger.

En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5 Hvo Fattigmand spotter, håner hans Skaber, den skadefro slipper ikke for Straf.

Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

6 De gamles Krone er Børnebørn, Sønners Stolthed er Fædre.

De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

7 Ypperlig Tale er ej for en Dåre, end mindre da Løgnfor den, som er ædel.

Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8 Som en Troldsten er Gave i Giverens Øjne; hvorhen den end vender sig, gør den sin Virkning.

En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

9 Den, der dølger en Synd, søger Venskab, men den, der ripper op i en Sag, skiller Venner.

Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

10 Bedre virker Skænd på forstandig end hundrede Slag på en Tåbe.

En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

11 Den onde har kun Genstridigbed for, men et skånselsløst Bud er udsendt imod ham.

Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12 Man kan møde en Bjørn, hvis Unger er taget, men ikke en Tåbe udi hans Dårskab.

Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13 Den, der gengælder godt med ondt, fra hans Hus skal Vanheld ej vige.

Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

14 At yppe Strid er at åbne for Vand, hold derfor inde, før Strid bryder løs.

Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15 At frikende skyldig og dømme uskyldig, begge Dele er HERREN en Gru.

Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

16 Hvad hjælper Penge i Tåbens Hånd til at købe ham Visdom, når Viddet mangler?

Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17 Ven viser Kærlighed når som helst, Broder fødes til Hjælp i Nød.

En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

18 Mand uden Vid giver Håndslag og går i Borgen for Næsten.

En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

19 Ven af Kiv er Ven af Synd; at højne sin Dør er at attrå Fald.

Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

20 Ej finder man Lykke, når Hjertet er vrangt, man falder i Våde, når Tungen er falsk.

Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21 Den, der avler en Tåbe, får Sorg, Dårens Fader er ikke glad.

Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

22 Glad Hjerte er godt for Legemet, nedslået Sind suger Marv af Benene.

Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

23 Den gudløse tager Gave i Løn for at bøje Rettens Gænge.

Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

24 Visdom står den forstandige for Øje, Tåbens Blik er ved Jordens Ende.

Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

25 Tåbelig Søn er sin Faders Sorg, Kvide for hende, som fødte ham.

En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

26 At straffe den, der har Ret, er ilde, værre endnu at slå de ædle.

Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27 Den, som har Kundskab tøjler sin Tale, Mand med Forstand er koldblodig.

Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

28 Selv Dåren, der tier, gælder for viis, forstandig er den, der lukker sine Læber.

Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.