Ordsprogene 12
1 At elske Tugt er at elske Kundskab, at hade Revselse er dumt.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode vinder Yndest hos HERREN, den rænkefulde dømmer han skyldig.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Ingen står fast ved Gudløshed, men retfærdiges Rod skal aldrig rokkes.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 En duelig Kvinde er sin Ægtemands Krone, en dårlig er som Edder i hans Ben.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 Retfærdiges Tanker er Ret, gudløses Opspind er Svig.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 Gudløses Ord er på Lur efter Blod, retsindiges Mund skal bringe dem Frelse.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 Gudløse styrtes og er ikke mer. retfærdiges Hus står fast.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 For sin Klogskab prises en Mand, til Spot bliver den, hvis Vid er vrangt.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Hellere overses, når man holder Træl, end optræde stort, når man mangler Brød.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den retfærdige føler med sit Kvæg, gudløses Hjerte er grumt.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den mættes med Brød, som dyrker sin Jord, uden Vid er den, der jager efter Tomhed.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 De ondes Fæstning jævnes med Jorden, de retfærdiges Rod bolder Stand.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 I Læbernes Brøde hildes den onde, den retfærdige undslipper Nøden.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Af sin Munds Frugt mættes en Mand med godt, et Menneske får, som hans Hænder har øvet.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Dårens Færd behager ham selv, den vise hører på Råd.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 En Dåre giver straks sin Krænkelse Luft, den kloge spottes og lader som intet.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den sanddru fremfører, hvad der er ret, det falske Vidne kommer med Svig.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Mangens Snak er som Sværdhug, de vises Tunge læger.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sanddru Læbe består for evigt, Løgnetunge et Øjeblik.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 De, som smeder ondt, har Svig i Hjertet; de, der stifter Fred, har Glæde.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Den retfærdige times der intet ondt, - gudløse oplever Vanheld på Vanheld.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Løgnelæber er HERREN en Gru, de ærlige har hans Velbebag.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 Den kloge dølger sin Kundskab, Tåbers Hjerte udråber Dårskab.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 De flittiges Hånd skal råde, den lade tvinges til Hoveriarbejde.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Hjertesorg bøjer til Jorden, et venligt Ord gør glad.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den retfærdige vælger sin Græsgang, gudløses Vej vildleder dem selv.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Ladhed opskræmmer intet Vildt, men kosteligt Gods får den flittige tildelt.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 På Retfærds Sti er der Liv, til Døden fører den onde Vej.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
