< Nehemias 6 >

1 Da det nu kom Sanballat, Araberen Gesjem og vore andre Fjender for Øre, at jeg havde bygget Muren, og at der ikke var flere Huller i den - dog havde jeg på den Tid ikke sat Fløje i Portene -
Kamelmateu Sanballat, Tobiah, Geshem kiti Arab mipale midang hon, kotpi chengse le kelkot dunga katundoh loulai vangun, Jerusalem pal chu akigen chaiyin avanglai mun khatcha aum tapoi ti amudoh phat’un;
2 sendte Sanballat og Gesjem Bud og opfordrede mig til en Sammenkomst i Kefirim i Onodalen. Men de havde ondt i Sinde imod mig.
Sanballat le Geshem in Ono phaicham Hakkephirim kho ah kimutou hite tin thu eihin thot in ahi. Ahinlah amani hin keima chunga thilse agon lhon ahichu keiman kahen ahi.
3 Derfor sendte jeg Bud til dem og lod sige: "Jeg har et stort Arbejde for og kan derfor ikke komme derned; hvorfor skulde Arbejdet standse? Og det vilde ske, hvis jeg lod det ligge for at komme ned til eder.
Hijeh chun keiman adonbutna in thu hiti hin kathot in ahi, “Keiman natoh lentah khat katoh ahi, hijeh hin hungthei ponge, nangni toh kimuto ding gunsetna iti kanatoh ka ngah thei ding ham?
4 Fire Gange sendte de mig samme Bud, og hver Gang gav jeg dem samme Svar.
Hitobang hin amanin livei jen thu eihin thot lhonin kenjong kadonbut ngai ngaiyin kadonbut in ahi.
5 Da sendte Sanballat for femte Gang sin Tjener til mig med samme Bud, og han havde et åbent Brev med,
Anga-vei channan Sanballat in alhachapa kakomah ahin sol in akhut’ah hondohsa lekhathot khat ahinchoiye.
6 i hvilket der stod: Det hedder sig blandt Folkene, og Gasjmut bekræfter det, at du og Jøderne pønser på Oprør; derfor er det, du bygger Muren, og at du vil være deres Konge.
Hiche chun hitin aseiye, “Hiche vella um nam mite lah a hin thu kithang khat akijan, Geshem in jong hichu adih ahi ati, hichu ahileh nangleh Judah tehin lengpa dounan galbol ding agon ahi, hiche jeh'a hi pal nasemphat’u ahi tithu kithang dungjuiya nanghi leng chang dinga kigong nahi,” akiti.
7 Og du skal endog have fået Profeter til i Jerusalem at udråbe dig til Konge i Juda. Dette Rygte vil nu komme Kongen for Øre; kom derfor og lad os tales ved!
Aman athupoh dungjuiyin nanghin Jerusalem a nangma chung chang phongdoh dingin thempu ho jong apansah e akiti, veuvin Judah gammah lengkhat aumtai; Hiche thu kithang hi lengpa kom a athu hi gale lhun teiding ahi ti nahet ding doltah ahi, hijeh chun hungin lang hiche thuhi seikhom hite.”
8 Men jeg sendte ham det Bud: Slige Ting, som du omtaler, er slet ikke sket; det er dit eget Påfund!
Hichun keiman thu lethuh na kapen, “Nahin thusei chu khatcha adih aumpoi, aboncha chu nangin nabol thu ngen ahibouve,” kati.
9 Thi de havde alle til Hensigt at indjage os Skræk, idet de tænkte, at vi skulde lade Hænderne synke, så Arbejdet ikke blev til noget. Men styrk du nu mine Hænder!
Amaho hin suh kichat a chule keiho hi lunglhah sah ding chule anatoh’u hi suhtang ding atiu ahi. Hijeh chun keiman natoh chu gut tah in kamano jon ahi.
10 Og da jeg gik ind i Sjemajas, Mehetab'els Søn Delajas Søns, Hus, som ved den Tid måtte holde sig inde, sagde han: Lad os tales ved i Guds Hus, i Helligdommens Indre, og stænge Dørene, thi der kommer nogle Folk, som vil dræbe dig; de kommer i Nat for at dræbe dig!"
Khonungin, Mehetabal tupa Delaiah chapa Shemai’ah chu a in muna aum na a kaga chen kaga kimupi in ahi, hichun aman hitin aseiye, “Eiho Pathen houin sunga kimu tou hitin kot kikha khumu hite, chule namelmaten tujan na hi nahung thadiu ahi.”
11 Men jeg svarede: Skulde en Mand som jeg flygte? Og hvorledes skulde en Mand som jeg kunne betræde Helligdommen og blive i Live? Jeg går ikke derind!
Ahinla keiman kadonbut’in, “Koiham kei din muna dinga kichat jeh a jam ding ngah? Chule koiham kei dinmuna dinga ahinkho kihuhdoh na dinga houin sunga kisel ding ngah? Ahipoi hitia chu ka umlou ding ahi,” kati.
12 Thi jeg skønnede, at det ikke var Gud, som havde sendt ham, men at han var kommet med det Udsagn om mig, fordi Tobija og Sanballat havde lejet ham dertil,
Pathenin ama koma chun thu aseipoi ti kahei, aman hiche gaothu chu Tobiah leh Sanballat in achohdoh lhon na aseisah lhon ahibouve ti kahet ahi.
13 for at jeg skulde blive bange og forsynde mig ved slig Adfærd og de få Anledning til ilde Omtale, så de kunde bagvaske mig.
Amahon kichat sah a chule chonset sah ding eigot lhon ahibouve. Hiteng chuleh oimoa thepmo sah ding eigot lhon ahi.
14 Kom Tobija og Sanballat i Hu, min Gud, efter deres Gerninger, ligeledes Profetinden Noadja og de andre Profeter, der vilde gøre mig bange!
Vo Ka-Pathen Tobiah leh Sanballat thilse bol ho pihi hingel doh in, chuleh keima kichatsah tei ding eigoa themgaonu Noadiah le themgao dangho jouse jonghi hingel doh in.
15 Således blev Muren færdig den fem og tyvende Dag i Elul Måned efter to og halvtredsindstyve Dages Forløb.
Hiti chun ‘Elul’ lha nileh som ni le nga chan ni kasah pat niuva pat ni som nga le ni ni channin pal chu kagen chai tauvin ahi.
16 Og da alle vore Fjender hørte det, blev alle Hedningerne rundt om os bange og såre nedslåede, idet de skønnede, at dette Værk var udført med vor Guds Hjælp.
Kamel ma hou le avel a cheng mite hon ajahdoh phat’un akicha lheh jengun jum akisa lheh jengun ahi. Hiche hi Pathen panpina jal a atohdoh jouvu ahi ti amahon ahedoh tauvin ahi.
17 Men der gik også i de Dage en Mængde Breve frem og tilbage mellem Tobija og de store i Juda;
Hiche ni som nga le ni ni sung hin Tobiah leh Judah mithupi ho kikah a hin lekha thot tamtah akithot to le le jengun ahi.
18 thi mange i Juda stod i Edsforbund med ham, da han var Svigersøn af Sjekanja, Aras Søn, og hans Søn Johanan var gift med en Datter af Mesjullam, Berekjas Søn.
Ajeh chu Judah gam'a mitam tah in ama koma hi kihahsel a kihen ohna ananeiju ahi. Ipijeh inen itileh amahi Arab chapa Secaniah tupa ahin, chujongleh achapa Jehohanan chun Berekiah chapa Meshullam chanu chu akipuiya akichen pi ahi.
19 Også plejede de både at tale godt om ham til mig og at forebringe ham mine Ord; Tobija sendte også Breve for at gøre mig bange.
Hijeh chun mihon keikoma ama thilpha bol jeng aseiyun; kei thusei jouse jong ama henga alhut jiuvin ahi. Chule Tobiah hin keima suh kichat teina dingin lekha eihin thot jingin ahi.

< Nehemias 6 >