Matthæus 22
1 Og Jesus tog til Orde og talte atter i Lignelser til dem og sagde:
Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
2 "Himmeriges Rige lignes ved en Konge, som gjorde Bryllup for sin Søn.
Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
3 Og han udsendte sine Tjenere for at kalde de budne til Brylluppet; og de vilde ikke komme.
Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
4 Han udsendte atter andre Tjenere og sagde: Siger til de budne: Se, jeg har beredt mit Måltid, mine Okser og Fedekvæget er slagtet, og alting er rede; kommer til Brylluppet!
Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
5 Men de brøde sig ikke derom og gik hen, den ene på sin Mark, den anden til sit Købmandsskab;
Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
6 og de øvrige grebe hans Tjenere, forhånede og ihjelsloge dem.
Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
7 Men Kongen blev vred og sendte sine Hære ud og slog disse Manddrabere ihjel og satte Ild på deres Stad.
När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8 Da siger han til sine Tjenere: Brylluppet er beredt, men de budne vare det ikke værd.
Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9 Går derfor ud på Skillevejene og byder til Brylluppet så mange, som I finde!
Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10 Og de Tjenere gik ud på Vejene og samlede alle dem, de fandt, både onde og gode; og Bryllupshuset blev fuldt af Gæster.
Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11 Da nu Kongen gik ind for at se Gæsterne, så han der et Menneske, som ikke var iført Bryllupsklædning.
Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12 Og han siger til ham: Ven! hvorledes er du kommen herind og har ingen Bryllupsklædning på? Men han tav.
Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13 Da sagde Kongen til Tjenerne: Binder Fødder og Hænder på ham, og kaster ham ud i Mørket udenfor; der skal der være Gråd og Tænders Gnidsel.
Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Thi mange ere kaldede, men få ere udvalgte."
Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15 Da gik Farisæerne hen og holdt Råd om, hvorledes de kunde fange ham i Ord.
Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16 Og de sende deres Disciple til ham tillige med Herodianerne og sige: "Mester! vi vide, at du er sanddru og lærer Guds Vej i Sandhed og ikke bryder dig om nogen; thi du ser ikke på Menneskers Person.
Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17 Sig os derfor: Hvad tykkes dig? Er det tilladt at give Kejseren Skat eller ej?"
Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18 Men da Jesus mærkede deres Ondskab, sagde han: "I Hyklere, hvorfor friste I mig?
När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19 Viser mig Skattens Mønt!" Og de bragte ham en Denar".
Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20 Og han siger til dem: "Hvis Billede og Overskrift er dette?"
Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21 De sige til ham: "Kejserens." Da siger han til dem: "Så giver Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er!"
De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22 Og da de hørte det, undrede de sig, og de forlode ham og gik bort.
När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23 Samme Dag kom der Saddukæere til ham, hvilke sige, at der ingen Opstandelse er, og de spurgte ham og, sagde:
På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24 "Mester! Moses har sagt: Når nogen dør og ikke har Børn, skal hans Broder for Svogerskabets Skyld tage hans Hustru til Ægte og oprejse sin Broder Afkom.
Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25 Men nu var der hos os syv Brødre; og den første giftede sig og døde; og efterdi han ikke havde Afkom, efterlod han sin Hustru til sin Broder.
När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26 Ligeså også den anden og den tredje, indtil den syvende;
Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27 men sidst af alle døde Hustruen.
Sist af allom blef ock qvinnan död.
28 Hvem af disse syv skal nu have hende til Hustru i Opstandelsen? thi de have alle haft hende."
När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29 Men Jesus svarede og sagde til dem: "I fare vild, idet I ikke kende Skrifterne, ej heller Guds Kraft.
Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30 Thi i Opstandelsen tage de hverken til Ægte eller bortgiftes, men de ere ligesom Guds Engle i Himmelen.
Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31 Men hvad de dødes Opstandelse angår, have I da ikke læst, hvad der er talt til eder af Gud, når han siger:
Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32 Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud. Han er ikke dødes, men levendes Gud."
Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33 Og da Skarerne hørte dette, bleve de slagne af Forundring over hans Lære.
Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34 Men da Farisæerne hørte, at han havde stoppet Munden på Saddukæerne, forsamlede de sig.
När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35 Og en af dem, en lovkyndig, spurgte og fristede ham og sagde:
Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36 "Mester, hvilket er det store Bud i Loven?"
Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37 Men han sagde til ham: "Du skal elske Herren din Gud med hele dit Hjerte og med hele din Sjæl og med hele dit Sind.
Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
38 Dette er det store og første Bud.
Detta är det yppersta och största budet.
39 Men et andet er dette ligt: Du skal elske din Næste som dig selv.
Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
40 Af disse to Bud afhænger hele Loven og Profeterne."
På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
41 Men da Farisæerne vare forsamlede, spurgte Jesus dem og sagde:
När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
42 "Hvad tykkes eder om Kristus? Hvis Søn er han?" De sige til ham: "Davids."
Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
43 Han siger til dem: "Hvorledes kan da David i Ånden kalde ham Herre, idet han siger:
Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
44 Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min højre Hånd, indtil jeg får lagt dine Fjender under dine Fødder.
Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
45 Når nu David kalder ham Herre, hvorledes er han da hans Søn?"
Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
46 Og ingen kunde svare ham et Ord, og ingen vovede mere at rette Spørgsmål til ham efter den Dag.
Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
