< Johannes 4 >
1 Da Herren nu erfarede, at Farisæerne havde hørt, at Jesus vandt flere Disciple og døbte flere end Johannes
Phariseengei han John nêkin Jisua ruoisi atam uol, ama'n tui leh mi a baptis a min tam uol ti an riet zoia.
2 (skønt Jesus ikke døbte selv, men hans Disciple):
(Adikin, Jisua'n chu tute baptis maka; a ruoisingei vaiin ke mi an baptis ngâi ani.)
3 da forlod han Judæa og drog atter bort til Galilæa.
Masikin Jisua'n ha anga an ti hah a rietin chu Judea ram a mâka Galilee tieng a kîr nôka;
4 Men han måtte rejse igennem Samaria.
a se tieng Samaria ram palin a se rang anâng ani.
5 Han kommer da til en By i Samaria, som kaldes Sykar, nær ved det Stykke Land, som Jakob gav sin Søn Josef.
Samaria ram sûnga han khopui inkhat Sychar an ti han a hong tunga, Jacob'n a nâi Joseph mun a pêkna kôl hah ani.
6 Og der var Jakobs Brønd. Jesus satte sig da, træt af Rejsen, ned ved Brønden; det var ved den sjette Time.
Jacob tuikuong khom mahan aoma, Jisua'n a lam lônna a sôl sikin ha tuikuong kôla han ânsung raka, ma hah sûnchimripa ani.
7 En samaritansk Kvinde kommer for at drage Vand op. Jesus siger til hende: "Giv mig noget at drikke!"
Samaria nupang inkhat tuithâl rangin a honga, male Jisua'n a kôm, “Tui nêk rang mi pêk roh,” a tipea.
8 Hans Disciple vare nemlig gåede bort til Byen for at købe Mad.
(A ruoisingei chu sâkruo rochôk rangin khopui sûnga an sea).
9 Da siger den samaritanske Kvinde til ham: "Hvorledes kan dog du, som er en Jøde, bede mig, som er en samaritansk Kvinde, om noget at drikke?" Thi Jøder holde ikke Samkvem med Samaritanere.
Nupangnu han a kôm, “Nangma Juda mi ni nia, keima Samaria nupang ki nia, kho-angin mo tui nêk rang mi ni zong hi?” (Judangei han khuri mo, khuriâi mo, Samaria mingeiin an mangna chu mang ngâi khâi mak ngei.)
10 Jesus svarede og sagde til hende: "Dersom du kendte Guds Gave, og hvem det er, som siger til dig: Giv mig noget at drikke, da bad du ham, og han gav dig levende Vand."
Hanchu Jisua'n a thuona, “Pathien neinunpêk le buong rang mi pêk roh tipu hi ni riet nisenla chu, nangman keng a kôm zong na ta; hanchu, ama'n ringna-tui nang a pêk rang ani,” a tia.
11 Kvinden siger til ham: "Herre! du har jo intet at drage op med, og Brønden er dyb; hvorfra har du da det levende Vand?
Nupangnu han a kôm, “Pu, tui thâlna laka ite dôn mak chea, tuikuong lak ânthûk zana. Khotieng mo ringna-tui na man rang?
12 Mon du er større end vor Fader Jakob, som har givet os Brønden, og han har selv drukket deraf og hans Børn og hans Kvæg?"
Kin pu Jacob'n hi tuikuong hih mi pêka; ama le a nâingei le a sâ vâi ngei murdi khom ma renga hih an lei nêk ngâi ani. Kin pu Jacob nêkin no roiinpui uol mo?”
13 Jesus svarede og sagde til hende: "Hver den, som drikker af dette Vand, skal tørste igen.
Jisua'n a thuona, “Tutu khom hi tui nêk ngei chu an tui lân râl nôk a ta,
14 Men den, som drikker af det Vand, som jeg giver ham, skal til evig Tid ikke tørste; men det Vand, som jeg giver ham, skal blive i ham en Kilde af Vand, som fremvælder til et evigt Liv." (aiōn , aiōnios )
Hannirese, tukhom an kôma tui ke pêk rang a nêk ngei kai chu an tui inrâl nôk tet khâi no nih. Keiman tui ke pêk rang chu, an sûnga tuinâr hong chang a ta, tuinâr han ringna-tui le kumtuong ringna pêk atih,” a tia. (aiōn , aiōnios )
15 Kvinden siger til ham: "Herre! giv mig dette Vand, for at jeg ikke skal tørste og ikke komme hid for at drage op."
Nupangnu han a kôm, “Pu, ma tui hah ni pêk roh! ku tui ânrâl khâi loina rang le hi tena lâ tuithâl ko hong khâi loina rangin,” a tia.
16 Jesus siger til hende: "Gå bort, kald på din Mand, og kom hid!"
Jisua'n ha nu kôm han, “Sênla, no lômpa va koi inla, hong nôk roh,” a tipea.
17 Kvinden svarede og sagde: "Jeg har ingen Mand." Jesus siger til hende: "Med Rette sagde du: Jeg har ingen Mand.
Nupangnu'n a kôm, “Lômpa la dôn mu-ung,” tiin amanu han a thuona. Jisua'n chong a melea, “Lômpa dôn mu-ung, ni ti hih, ni ti mindik ani.
18 Thi du har haft fem Mænd; og han, som du nu har, er ikke din Mand. Det har du sagt sandt."
Pasal rangnga in ne neipui zoia, male atûna no ompuipa khom hih no lômpa tatak nimak. Chongdiktak ni ni ril ani,” a tia.
19 Kvinden siger til ham: "Herre! jeg ser, at du er en Profet.
Nupangnu han a tia, “Pu, dêipu ni ni ti ki riet.”
20 Vore Fædre have tilbedt på dette Bjerg, og I sige, at i Jerusalem er Stedet, hvor man bør tilbede."
“Kin Samari richibulngeiin chu hi tânga hin Pathien chubai an mûk ngâi, aniatachu, nangni Judangeiin chu Jerusalema Pathien chubai kin mûk ngâi ani, nin ti ngâi.”
21 Jesus siger til hende: "Tro mig, Kvinde, at den Time kommer, da det hverken skal være på dette Bjerg eller i Jerusalem, at I tilbede Faderen.
Jisua'n, nupangnu kôm han a tipea, “Nupangnu, keima mi iem roh, hi tâng le Jerusalem ngêt ni loi khomin mingeiin Pa chubai an mûk zora la tung atih.
22 I tilbede det, I ikke kende; vi tilbede det, vi kende; thi Frelsen kommer fra Jøderne.
Nangni Samari mingeiin chu nin riet loi chubai nin mûk ngâi; aniatachu keini Judangeiin chu kin riet ke chubai kin mûk ngâi ani, sanminringna hih Judangei renga hong suok kêng ani sikin.
23 Men den Time kommer, ja, den er nu, da de sande Tilbedere skulle tilbede Faderen i Ånd og Sandhed; thi det er sådanne Tilbedere, Faderen vil have.
Hannirese azora atung rang ani zoi, male atûn khom atung tir ani zoi, ma tikin chu Pathien chubaimûk ngeiin Ratha le Chongtakin Pa chubaimûk an tih, Pa'n ma anga mingei ha ama chubaimûk rangin a nuom ngâi ani.
24 Gud er Ånd, og de, som tilbede ham, bør tilbede i Ånd og Sandhed."
Pathien chu Ratha ania, ama chubai mûk ngeiin Ratha le chongtakin chubai an mûk rang ani,” a tia.
25 Kvinden siger til ham: "Jeg ved, at Messias kommer (hvilket betyder Kristus); når han kommer, skal han kundgøre os alle Ting."
Nupangnu han a kôm, “Messiah la juong atih, ti ki riet, a juong tikin chu neinunngei murdi mi ril atih,” a tia.
26 Jesus siger til hende: "Det er mig, jeg, som taler med dig."
Jisua'n a thuona, “Keima nang chongpuipa hih, ama hah ki ni,” a tia.
27 Og i det samme kom hans Disciple, og de undrede sig over, at han talte med en Kvinde; dog sagde ingen: "Hvad søger du?" eller: "Hvorfor taler du med hende?"
Ma lâitak han a ruoisingei an hong kîr nôka, nupang leh an chong an mua an kamâm sabaka. Aniatachu, tutên ha nu kôm han, “Imo no zong?” aninônchu ama kôm, “Ithomo nupang no chongpuia?” tiin khom ite rekel mak ngei.
28 Da lod Kvinden sin Vandkrukke stå og gik bort til Byen og siger til Menneskene der:
Hanchu nupangnu hah a tuibêl mâkrakin khopui sûnga a kîra, male mingei kôm,
29 "Kommer og ser en Mand, som har sagt mig alt det, jeg har gjort; mon han skulde være Kristus?"
“Ki sin lei tho ngei murdi a ril thei let mi inkhat a oma, hong en ta u, Messiah ni thei ni mo?” a tia.
30 De gik ud af Byen og kom gående til ham.
Masikin khopui renga an honga Jisua kôm an va se zoi.
31 Imidlertid bade Disciplene ham og sagde: "Rabbi, spis!"
Ma zoratak han ruoisingeiin, “Minchupu, sâk-sâk bak hi roh!” tiin an lei ngêna.
32 Men han sagde til dem, jeg har Mad at spise, som I ikke kende."
Nikhomsenla Jisua'n, “Nin riet loi bu nêk rang ko dôn,” tiin a thuona.
33 Da sagde Disciplene til hverandre: "Mon nogen har bragt ham noget at spise?"
Masikin ruoisingei han anni leh anni anin rekela, “Mîn bu an hong chôi pe mini?” an tia.
34 Jesus siger til dem: "Min Mad er, at jeg gør hans Villie, som udsendte mig, og fuldbyrder hans Gerning.
Jisua'n an kôm, “Mi tîrpu lungdo sin le a sin zoi rang hi ku bu tuitak ani, a tipe ngeia.
35 Sige I ikke: Der er endnu fire Måneder, så kommer Høsten? Se, jeg siger eder, opløfter eders Øjne og ser Markene; de ere allerede hvide til Høsten.
Nangnin chu, ‘Bu âtna rang tha minli ala om nin tia.’ Aniatachu nangni ki ril, loingei so en sabak ta u; atûn renga ât rangin bungei an min zoi!
36 Den, som høster, får Løn og samler Frugt til et evigt Liv, så at de kunne glæde sig tilsammen, både den, som sår, og den, som høster. (aiōnios )
A âtpu'n chu rathaman a man ngâia, kumtuong ringna dêna om rangin amara a mintûp ngâi; masikin a lingpu le a âtpu an râisân ânruol theina rangin. (aiōnios )
37 Thi her er det Ord sandt: En sår, og en anden høster.
‘Mi inkhatin a linga, mi dangin a ât ngâi,’ ti hi adik ani.
38 Jeg har udsendt eder at høste det, som I ikke have arbejdet på; andre have arbejdet, og I ere gåede ind i deres Arbejde."
Nin sin loina muna nangni ki tîr; mi dangin an sina, an sin sai hah nin ât ani,” a tia.
39 Men mange af Samaritanerne fra den By troede på ham på Grund af Kvindens Ord, da hun vidnede: "Han har sagt mig alt det, jeg har gjort."
Nupangnu han, “Ki sin lei tho ngei murdi ni ril let,” tiin a thurchi a misîr pe ngei sikin Samari khopui mingei, mi tamtakin Jisua an iem zoi.
40 Da nu Samaritanerne kom til ham, bade de ham om at blive hos dem; og han blev der to Dage.
Masikin, Samari mingei ha Jisua kôm an honga, an kôm om rangin an ngêna, male Jisua'n ha khopui han sûnnik a châm zoi.
41 Og mange flere troede for hans Ords Skyld.
Midang tamtakin khom a thurchi misîr sikin an iem sa zoia,
42 Og til Kvinden sagde de: "Vi tro nu ikke længer for din Tales Skyld; thi vi have selv hørt, og vi vide, at denne er sandelig Verdens Frelser."
male anni ngei han nupangnu kôm, “Atûn chu mi ni misîr pe sika ni loiin keini lelên a thurchi misîr kin rieta, hi mi hih rammuol sanminringpu ani khet ti kin riet zoi,” an tia.
43 Men efter de to Dage gik han derfra til Galilæa.
Ma khopui han sûnnik a châm suole chu a mâka Galilee rama a se zoi.
44 Thi Jesus vidnede selv, at en Profet ikke bliver æret i sit eget Fædreland.
Jisua'n ama rang nanâk ân tia, “Dêipungei chu an ram nanâka chu miritin om ngâi mak ngei,” tiin.
45 Da han nu kom til Galilæa, toge Galilæerne imod ham, fordi de havde set alt det, som han gjorde i Jerusalem på Højtiden; thi også de vare komne til Højtiden.
Galilee rama a tungin chu mipuingeiin an lei phâm tataka, Jerusalema Kalkân Kût han inchelin Jisua sintho ngei murdi ha an mu sikin.
46 Han kom da atter til Kana i Galilæa, hvor han havde gjort Vandet til Vin. Og der var en kongelig Embedsmand, hvis Søn lå syg i Kapernaum.
Hanchu, Jisua ha Galilee rama Cana khuoa tui uain a min changna han a hong nôka, sorkâr ulien inkhat a oma, a nâipasal Capernaum khuoa dam loiin a om ani.
47 Da denne hørte, at Jesus var kommen fra Judæa til Galilæa, gik han til ham og bad om, at han vilde komme ned og helbrede hans Søn; thi han var Døden nær.
Jisua Judea ram renga Galilee rama a hong ti a riet lehan a kôm a sea, Capernaum khuoa sea, a nâipasal juong mindam rangin Jisua a ngêna, a nâipasal hah a thi vang zoi ani.
48 Da sagde Jesus til ham: "Dersom I ikke se Tegn og Undergerninger, ville I ikke tro."
Jisua'n an kôm, “Sininkhêlngei le neinun kamâmomngei nin mu nônchu tutên iem no tu nui,” a tipe ngeia.
49 Embedsmanden siger til ham: "Herre! kom, før mit Barn dør."
Sorkâr ulien han, “Pu, ka nâipasal a thi mân ni juong pe roh,” tiin a thuona.
50 Jesus siger til ham: "Gå bort, din Søn lever." Og Manden troede det Ord, som Jesus sagde til ham, og gik bort.
Jisua'n a kôm, “Se nôk ta roh, na nâipasal a dam zoi!” a tipea. Ha mi han Jisua chongngei ha iem pumin a se zoi.
51 Men allerede medens han var på Hjemvejen, mødte hans Tjenere ham og meldte, at hans Barn levede.
Hanchu a in a pan lâiin lampuia a tîrlâmngei leh annin tonga, “Na nâipasal a dam zoi!” an tipea.
52 Da udspurgte han dem om den Time, i hvilken det var blevet bedre med ham; og de sagde til ham: "I Går ved den syvende time forlod Feberen ham."
Ama'n an kôm, a nâipasal lei dam zora tak hah a rekel ngeia, annin a kôm, “Mazan chonûktieng dârkhat inring han a mintun a lei mathân zoi,” an tipea.
53 Da skønnede Faderen, at det var sket i den Time, da Jesus sagde til ham: "Din Søn lever;" og han troede selv og hele hans Hus.
Hanchu, a pa han Jisua'n a kôm, “Na nâipasal a dam zoi,” a tipe zora tak hah ani ti a riet zoi. Masikin ama le a inmingei anrêngin an iem zoi ani.
54 Dette var det andet Tegn, som Jesus gjorde, da han var kommen fra Judæa til Galilæa.
Ma hah Jisua'n Judea ram renga Galilee rama a hong suo nûka a sininkhêl sin avoinikna ani.