Job 33
1 Men hør nu Job, på min Tale og lyt til alle mine Ord!
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Se, jeg har åbnet min Mund, min Tunge taler i Ganen;
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 mine Ord er talt af oprigtigt Hjerte, mine Læber fører lutret Tale.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 Guds Ånd har skabt mig, den Almægtiges Ånde har givet mig Liv.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 Svar mig, i Fald du kan, rust dig imod mig, mød frem!
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Se, jeg er din Lige for Gud, også jeg er taget af Ler;
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Rædsel for mig skal ikke skræmme dig, min Hånd skal ej ligge tyngende på dig.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 Dog, det har du sagt i mit Påhør, jeg hørte så lydende Ord:
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 "Jeg er ren og uden Brøde, lydeløs, uden Skyld;
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 men han søger Påskud imod mig, regner mig for sin Fjende;
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 han lægger mine Fødder i Blokken, vogter på alle mine Veje."
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Se, der har du Uret, det er mit Svar, thi Gud er større end Mennesket.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Hvorfor tvistes du med ham, fordi han ej svarer på dine Ord?
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 Thi på een Måde taler Gud, ja på to, men man ænser det ikke:
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 I Drømme, i natligt Syn, når Dvale falder på Mennesker, når de slumrende hviler på Lejet;
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 da åbner han Menneskers Øre, gør dem angst med Skræmmebilleder
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 for at få Mennessket bort fra Uret og udrydde Hovmod af Manden,
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 holde hans Sjæl fra Graven, hans Liv fra Våbendød.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 Eller han revses med Smerter på Lejet, uafbrudt sfår der Hamp i hans Ben;
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 Livet i ham væmmes ved Brød og hans Sjæl ved lækker Mad
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 hans Kød svinder hen, så det ikke ses, hans Knogler, som før ikke sås, bliver blottet;
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 hans Sjæl kommer Graven nær, hans Liv de dræbende Magter.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 Hvis da en Engel er på hans Side, een blandt de tusind Talsmænd, som varsler Mennesket Tugt,
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 og den viser ham Nåde og siger: "Fri ham fra at synke i Graven, Løsepenge har jeg fået!"
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 da svulmer hans Legem af Friskhed, han oplever atter sin Ungdom.
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 Han beder til Gud, og han er ham nådig, han skuer med Jubel hans Åsyn, fortæller Mennesker om sin Frelse.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 Han synger det ud for Folk: "Jeg synded og krænkede Retten og fik dog ej Løn som forskyldt!
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 Han har friet min Sjæl fra at fare i Grav, mit Liv ser Lyset med Lyst!"
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Se, alle disse Ting gør Gud to Gange, ja tre med Mennesket
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 for at redde hans Sjæl fra Graven, så han skuer Livets Lys!
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Lyt til og hør mig, Job, ti stille, så jeg kan tale!
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 Har du noget at sige, så svar mig, tal, thi gerne gav jeg dig Ret;
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 hvis ikke, så høre du på mig, ti stille, at jeg kan lære dig Visdom!
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
