Job 28
1 Sølvet har jo sit Leje, som renses, sit sted
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 Jern hentes op af Jorden, og Sten smeltes om til Kobber.
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 På Mørket gør man en Ende og ransager indtil de dybeste Kroge Mørkets og Mulmets Sten;
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 man bryder en Skakt under Foden, og glemte, foruden Fodfæste, hænger de svævende fjernt fra Mennesker.
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 Af Jorden fremvokser Brød, imedens dens Indre omvæltes som af Ild;
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 i Stenen der sidder Safiren, og der er Guldstøv i den.
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 Stien derhen er Rovfuglen ukendt, Falkens Øje udspejder den ikke;
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 den trædes ikke af stolte Vilddyr, Løven skrider ej frem ad den.
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 På Flinten lægger man Hånd og omvælter Bjerge fra Roden;
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 i Klipperne hugger man Gange, alskens Klenodier skuer Øjet;
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 man tilstopper Strømmenes Kilder og bringer det skjulte for Lyset.
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 Men Visdommen - hvor mon den findes, og hvor er Indsigtens Sted?
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 Mennesket kender ikke dens Vej, den findes ej i de levendes Land;
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 Dybet siger: "I mig er den ikke!" Havet: "Ej heller hos mig!"
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 Man får den ej for det fineste Guld, for Sølv kan den ikke købes,
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 den opvejes ikke med Ofirguld, med kostelig Sjoham eller Safir;
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 Guld og Glar kan ej måle sig med den, den fås ej i Bytte for gyldne Kar,
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 Krystal og Koraller ikke at nævne. At eje Visdom er mere end Perler,
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 Ætiopiens Topas kan ej måle sig med den, den opvejes ej med det rene Guld.
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 Men Visdommen - hvor mon den kommer fra, og hvor er Indsigtens Sted?
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 Den er dulgt for alt levendes Øje og skjult for Himmelens Fugle;
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 Afgrund og Død må sige: "Vi hørte kun tale derom."
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 Gud er kendt med dens Vej, han ved, hvor den har sit Sted;
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 thi han skuer til Jordens Ender, alt under Himmelen ser han.
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 Dengang han fastsatte Vindens Vægt og målte Vandet med Mål,
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 da han satte en Lov for Regnen, afmærked Tordenskyen dens Vej,
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 da skued og mønstred han den, han stilled den op og ransaged den.
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 Men til Mennesket sagde han: "Se, HERRENs Frygt, det er Visdom, at sky det onde er Indsigt."
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
