Job 22

1 Så tog Temaniten Elifaz til Orde og sagde:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 "Gavner et Menneske Gud? Nej, den kloge gavner sig selv.

Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?

3 Har den Almægtige godt af din Retfærd, Vinding af, at din Vandel er ret?

Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?

4 Revser han dig for din Gudsfrygt? Eller går han i Rette med dig derfor?

Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?

5 Er ikke din Ondskab stor og din Brøde uden Ende?

Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.

6 Thi du pantede Brødre uden Grund, trak Klæderne af de nøgne,

Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.

7 gav ikke den trætte Vand at drikke og nægted den sultne Brød.

Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.

8 Den mægtige - hans var Landet, den hædrede boede der.

Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.

9 Du lod Enker gå tomhændet bort, knuste de faderløses Arme.

Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.

10 Derfor var der Snaret omkring dig, og Rædsel ængsted dig brat.

Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.

11 Dit Lys blev Mørke, du kan ej se, og Strømme af Vand går over dig!

Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?

12 Er Gud ej i højen Himmel? Se Stjernernes Tinde, hvor højt de står!

Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;

13 Dog siger du: "Hvad ved Gud, holder han Dom bag sorten Sky?

Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?

14 Skyerne skjuler ham, så han ej ser, på Himlens Runding går han!"

Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.

15 Vil du følge Fortidens Sti, som Urettens Mænd betrådte,

Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?

16 de, som i Utide reves bort, hvis Grundvold flød bort som en Strøm,

Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;

17 som sagde til Gud: "Gå fra os! Hvad kan den Almægtige gøre os?"

De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?

18 Og han havde dog fyldt deres Huse med godt. Men de gudløses Råd er ham fjernt.

Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.

19 De retfærdige så det og glædede sig, den uskyldige spottede dem:

De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.

20 For vist, vore Fjender forgik, og Ild fortæred de sidste af dem.

Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.

21 Bliv Ven med ham og hold Fred. derved vil der times dig Lykke;

Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.

22 tag dog mod Lærdom af ham og læg dig hans Ord på Sinde!

Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.

23 Vender du ydmygt om til den Almægtige, fjerner du Uretten fra dit Telt,

Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;

24 kaster du Guldet på Jorden, Ofirguldet blandt Bækkenes Sten,

Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.

25 så den Almægtige bliver dit Guld, hans Lov dit Sølv,

Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.

26 ja, da skal du fryde dig over den Almægtige og løfte dit Åsyn til Gud.

Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.

27 Beder du til ham, hører han dig, indfri kan du, hvad du har lovet;

Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.

28 hvad du sætter dig for, det lykkes, det lysner på dine Veje;

Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.

29 thi stolte, hovmodige ydmyger han, men hjælper den, der slår Øjnene ned;

Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;

30 han frelser uskyldig Mand; det sker ved hans Hænders Renhed!

Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.