Job 13
1 Se, mit Øje har skuet alt dette, mit Øre har hørt og mærket sig det;
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 hvad I ved, ved også jeg, jeg falder ikke igennem for jer.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Men til den Almægtige vil jeg tale, med Gud er jeg sindet at gå i Rette,
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 mens I smører på med Løgn; usle Læger er I til Hobe.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Om I dog vilde tie stille, så kunde I regnes for vise!
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hør dog mit Klagemål, mærk mine Læbers Anklage!
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Forsvarer I Gud med Uret, forsvarer I ham med Svig?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Vil I tage Parti for ham, vil I træde i Skranken for Gud?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Går det godt, når han ransager eder, kan I narre ham, som man narrer et Menneske?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Revse jer vil han alvorligt, om I lader som intet og dog er partiske.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Vil ikke hans Højhed skræmme jer og hans Rædsel falde på eder?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Eders Tankesprog bliver til Askesprog, som Skjolde af Ler eders Skjolde.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Ti stille, at jeg kan tale, så overgå mig, hvad der vil!
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Jeg vil bære mit Kød i Tænderne og tage mit Liv i min Hånd;
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 se, han slår mig ihjel, jeg har intet Håb, dog lægger jeg for ham min Færd.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Det er i sig selv en Sejr for mig, thi en vanhellig vover sig ikke til ham!
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hør nu ret på mit Ord, lad mig tale for eders Ører!
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Se, til Rettergang er jeg rede, jeg ved, at Retten er min!
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Hvem kan vel trætte med mig? Da skulde jeg tie og opgive Ånden!
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Kun for to Ting skåne du mig, så kryber jeg ikke i Skjul for dig:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Din Hånd må du tage fra mig, din Rædsel skræmme mig ikke!
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Så stævn mig, og jeg skal svare, eller jeg vil tale, og du skal svare!
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Hvor stor er min Skyld og Synd? Lad mig vide min Brøde og Synd!
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Hvi skjuler du dog dit Åsyn og regner mig for din Fjende?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Vil du skræmme et henvejret Blad, forfølge et vissent Strå,
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 at du skriver mig så bitter en Dom og lader mig arve min Ungdoms Skyld,
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 lægger mine Fødder i Blokken, vogter på alle mine Veje. indkredser mine Fødders Trin!
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Og så er han dog som smuldrende Trøske, som Klæder, der ædes op af Møl,
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
