Job 12

1 Så tog Job til Orde og svarede:

Då svarade Job, och sade:

2 "Ja, sandelig, I er de rette, med eder dør Visdommen ud!

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Også jeg har som I Forstand, står ikke tilbage for eder, hvo kender vel ikke sligt?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Til Latter for Venner er den, der råbte til Gud og fik Svar. den retfærdige er til Latter.

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 I Ulykke falder de fromme, den sorgløse spotter Faren, hans Fod står fast, mens Fristen varer.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 I Fred er Voldsmænds Telte, og trygge er de, der vækker Guds Vrede, den, der fører Gud i sin Hånd.

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Spørg dog Kvæget, det skal lære dig, Himlens Fugle, de skal oplyse dig,

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 se til Jorden, den skal lære dig lad Havets Fisk fortælle dig det!

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Hvem blandt dem alle ved vel ikke, at HERRENs Hånd har skabt det;

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 han holder alt levendes Sjæl i sin Hånd, alt Menneskekødets Ånd!

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 Prøver ej Øret Ord, og smager ej Ganen Maden?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 Er Alderdom eet med Visdom, Dagenes Række med Indsigt?

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 Hos ham er der Visdom og Vælde, hos ham er der Råd og Indsigt.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Hvad han river ned, det bygges ej op, den, han lukker inde, kommer ej ud;

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 han dæmmer for Vandet, og Tørke kommer, han slipper det løs, og det omvælter Jorden.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 Hos ham er der Kraft og Fasthed; den, der farer og fører vild, er hans Værk.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 Rådsherrer fører han nøgne bort, og Dommere gør han til Tåber;

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 han løser, hvad Konger bandt, og binder dem Reb om Lænd;

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 Præster fører han nøgne bort og styrter ældgamle Slægter;

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 han røver de dygtige Mælet og tager de gamles Sans;

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 han udøser Hån over Fyrster og løser de stærkes Bælte;

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 han drager det skjulte frem af Mørket og bringer Mulmet for Lyset,

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 gør Folkene store og lægger dem øde, udvider Folkeslags Grænser og fører dem atter bort;

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 han tager Jordens Høvdingers Vid og lader dem rave i vejløst Øde;

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 de famler i Mørke uden Lys og raver omkring som drukne.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.