< Jakob 3 >

1 Mine Brødre! ikke mange af eder bør blive Lærere, såsom I vide, at vi skulle få en desto tungere Dom.
Ka lâibungngei le sarnungei, mi tamtak minchupungei chu hong chang no roi. Nin riet anghan eini minchupungei hih chu midangngei nêkin ânngar uolin ei chungroi jêkin aom rang ani.
2 Thi vi støde alle an i mange Ting; dersom nogen ikke støder an i Tale, da er han en fuldkommen Mand, i Stand til også at holde hele Legemet i Tomme.
Ei rêngin ei tho minchâi bang ngâi. Aniatachu mîn a chong tina han a minchâi tet nônchu, ama hah achukphar ania, a takpumpui khom a donsûi thei ani.
3 Men når vi lægge Bidsler i Hestenes Munde, for at de skulle adlyde os, så dreje vi også hele deres Legeme.
Sakor hih chong ei min don theina rangin a bâia lakam ei min muomin chu ei jôtna titieng min se rangin atakpum ei mehei thei ngâi ani.
4 Se, også Skibene, endskønt de ere så store og drives af stærke Vinde, drejes med et såre lidet Ror, hvorhen Styrmandens Hu står.
Aninônchu rukuong hih mindon ta u: alienpa aninâka chu phâivuo râtin a sêmminlêng khomin rukuongpu'n ameherna chînte leh meheiin a nuomna tiengtak a min se ngâi ani.
5 Således er også Tungen et lille Lem og fører store Ord. Se, hvor lille en Ild der stikker så stor en Skov i Brand!
Masikin melei khom hih: achînte khom nirese, neinun lienngei chungroia ânsongpam thei ani. Mindon ngân ta u, kho-angin mo meirisi chînte hin ram pumpui akâng thei ngâi hi!
6 Og Tungen er en Ild. Som en Verden af Uretfærdighed sidder Tungen iblandt vore Lemmer; den besmitter hele Legemet og sætter Livets Hjul i Brand, selv sat i Brand af Helvede. (Geenna g1067)
Melei hih mei angin ani. Ma hih rammuol dikloina sip, ei takpumngei sûnga mun a luoa, male ei pumpuia saloina aminzara. Meidîl renga juong akôma mei lehan ei ringnun pumpui hih mei chunga adar ngâi ani. (Geenna g1067)
7 Thi enhver Natur, både Dyrs og Fugles, både Krybdyrs og Havdyrs, tæmmes og er tæmmet af den menneskelige Natur;
Miriemin iring parân dangngei murdi ram sângei, vângei, ânvâkngâingei le ngângei a vâimintep theia, a vâi ngâi zoi.
8 men Tungen kan intet Menneske tæmme, det ustyrlige Onde, fuld af dødbringende Gift.
Aniatachu melei chu tutên vâimintep thei tet ngâi mak ngei. Melei hih chu asaloi le donsûitheijât niloi, thitheina tûra sip ani.
9 Med den velsigne vi Herren og Faderen, og med den forbande vi Menneskene, som ere blevne til efter Guds Lighed.
Ei nin ma hih ei Pumapa le Pa kôm râisânchongrilnân ei manga, midang ngei Pathien anga sina ompu ngei khomâksâmna khomin ei mang sa ngâi ani.
10 Af den samme Mund udgår Velsignelse og Forbandelse. Mine Brødre! dette bør ikke være så.
Ma bâi renga nanâk han râisânchongrilna chongngei le khomâksâmna ngei ahong suok ngâi ani. Ka lâibungngei le sarnungei, ma anghan chu ani rang nimak!
11 Mon en Kilde udgyder sødt Vand og besk Vand af det samme Væld?
Tuinâr inkhat nanâk renga han tui thum le tui khâ hong suok ngâi mak.
12 Mon et Figentræ, mine Brødre! kan give Oliven, eller et Vintræ Figener? Heller ikke kan en Salt Kilde give fersk Vand.
Ka lâibungngei le sarnungei, theichang kunga olive inra thei ngâi mak; graperânga theichang inra thei ngâi mak, michi khura khom tui thum musuo thei ngâi mak ani.
13 Er nogen viis og forstandig iblandt eder, da vise han ved god Omgængelse sine Gerninger i viis Sagtmodighed!
Nin lâia mi vâr le rietna dôn an om mo? Nuninnêm tak le vâr takin an sintho sa le an nunchan sân minlang rese ngei.
14 Men have I bitter Avind og Rænkesyge i eders Hjerter, da roser eder ikke og lyver ikke imod Sandheden!
Aniatachu nin mulungrîl sûnga narsanangei, mulungkhâ le ranghuolna nin dônnin chu nin vârna hah songin chongtak kalin nunsie tho no roi.
15 Dette er ikke den Visdom, som kommer ovenfra, men en jordisk, sjælelig, djævelsk;
Ma anga vârna hah chu invân renga juong chum nimaka; rammuol ta, rathatienga niloiin ramkhori renga ani.
16 thi hvor der er Avind og Rænkesyge, der er Forvirring og al ond Handel.
Innarsana le ranghuolna omna nâma chu bâiinkhamna le asaloi jât murdi khom aom ngâi ani.
17 Men Visdommen herovenfra er først ren, dernæst fredsommelig, mild, føjelig, fuld at Barmhjertighed og gode Frugter, upartisk, uden Skrømt.
Aniatachu chungtieng renga vârna chu motontaka ânthienga; inngêi a nuoma, a nunânnêma, chongpui a hoia, lungkhamna le sintho sa amarân asipa, zenuolna le asarothol dôn ngâi mak ani.
18 Men Retfærdigheds Frugt såes i Fred for dem, som stifte Fred.
Satna hih inngêina mara, ma hih inngêina sinpu ngeiin chimungei an tuhna renga hong musuo ani.

< Jakob 3 >