< Esajas 61 >

1 Den Herre HERRENs Ånd er over mig, fordi han salvede mig; han sendte mig med Glædesbud til ydmyge, med Lægedom for sønderbrudte Hjerter, for at udråbe Frihed for Fanger og Udgang for dem, som er bundet,
Pakai thaneipen Lhagao chu kachunga aume, ajeh iham itileh Pakaiyin Kipana Thupha avaichate henga polut dingin thao einutai. Ama hin along chang naho lhamon dinga chule sohchang ho lhadohna seiphong peh dingin chule songkullut ho chamlhat sahna dinga eisol ahi.
2 udråbe et Nådeår fra HERREN, en Hævnens Dag fra vor Gud, for at trøste alle, som sørger,
Aman lung hemna neiho dinga Pakai mikhotona chu ahung lhung taiti seija, chule Pathen lunghanna nikho chu, amelma teu douna dingin ahunge ti seipeh dinga eisol ahi.
3 give dem, som sørger i Zion, Højtidspragt for Sørgedragt, for Sørgeklædning Glædens Olie; Lovsang for modløst Sind. Man kalder dem Retfærds Ege, HERRENs Plantning til hans Ære.
Israel sunga alunghem jouse dinga- Aman vutvai‘a konna lallukhuh hoitah, lunghemna khella phattheiboh kipana, lunglhahna khella vahchoina golnop hung hijo ding ahitai. Achonphat nauva amaho chu khongnang phung lentah ho tobanga Pakaiyin Aloupina dinga anaphudoh ahitai.
4 De skal bygge på ældgamle Tomter, rejse Fortidsruiner, genopbygge nedbrudte Byer, der fra Slægt til Slægt lå i Grus.
Khopi ana mah thah saho chu asah phat kit dingu, masang peh’a ana kisumang khopiho chu kibolphakit ding, khang tampi donlou hella anaum ho jong chu avella kiledoh kit ding ahiuve.
5 Fremmede skal stå og vogte eders Småkvæg, Udlændinge slide på Mark og i Vingård.
Gamchom miho chu nasoh’uva hung pang dingu ahitai. Amahon na gancha hou avah dingu, nalou hou akhoi bot dingu, chule na lengpi lei’u jong nahon peh dingu ahije.
6 Men I skal kaldes HERRENs Præster, vor Guds Tjenere være eders Navn. Af Folkenes Gods skal I leve, deres Herlighed får I til Eje.
Nangho chu Pakai thempu nahi dingu, I Pathen’u lhachaho kiti ding nahitauve. Nangho chitin-namtin neile gou hoa kivah ding nahiuvin, chule ahaonau chu na kithangatpi ding ahitai.
7 Fordi de fik tvefold Skændsel, og Spot og Spyt var deres Lod, får de tvefold Arv i deres Land, dem tilfalder evig Glæde;
Jachatna le noisana sanga nang hon achan nia jabolna na kimu dingu ahi. Nanghon nagam sunguva ning lhinna achan nia nanei dingu, chule tonsot kipana chu nanghoa hiding ahitai.
8 thi jeg elsker Ret, jeg, HERREN, jeg hader forbryderisk Rov. Jeg giver dem Løn i Trofasthed og slutter med dem en evig Pagt.
Ajeh iham itileh Keima, Pakaiyin thu adih’a tan ka ngailui. Keiman gou kichompeh le thil dihlou kibol kathet ahi. Keiman ka mite chu athohgim jaluva lolhingtah’a lethuhna kapeh ding chule amaho toh tonsot kitepna kasem ding ahi.
9 Deres Æt skal kendes blandt Folkene, deres Afkom ude blandt Folkeslag; alle, der ser dem, skal kende dem som Slægten, HERREN velsigner.
Achilhah teu hettheija hung um dingu chule namtin lah’a jabolna chang ding ahiuve. Mitinin amaho Pakaiyin a phattheiboh mite ahiuve ti ageldoh dingu ahi.
10 Jeg vil glæde mig højlig i HERREN, min Sjæl skal juble i min Gud; thi han klædte mig i Frelsens Klæder, hylled mig i Retfærds Kappe, som en Brudgom, der binder sit Hovedbind, som Bruden, der fæster sine Smykker.
Keima Pakai ka Pathen’a hapia kipanan eidip dime! Ajeh iham itileh Ama’n Huhhingna pon chu eisilpeh in, chule chonphatna’a pon ah chu ei’ah pehtai. Keima kichenna’a mou neipa (moulang) kivonpa tobang'in, ahilou leh mounu song mantama kijem tobang chu kahi.
11 Thi som Spiren gror af Jorden, som Sæd spirer frem i en Have, så lader den Herre HERREN Retfærd gro og Lovsang for al Folkenes Øjne.
Pakai thunei chungnungpa chun vannoi nam mite henga athutan dih je avetsah ding ahi. Mitinin Ama avahchoi dingu ahi! Achonphatna chu chavang kipattil tobang ding, muntina thingphung ho hung kehdoh tobang hi ding ahije.

< Esajas 61 >