2 Samuel 22
1 David sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Hånd.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Han sang: "HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier,
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn, min Tilflugt, min Frelser, som frelser mig fra Vold!
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Jeg påkalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Dødens Brændinger omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 i min Vånde påkaldte jeg HERREN og råbte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Råb fandt ind til hans Ører!
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Da rystede Jorden og skjalv, Himlens Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 båret af Keruber fløj han, svæved på Vindens Vinger;
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder ud.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst;
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 han udslynged Pile, adsplittede dem, lod Lynene funkle og skræmmede dem.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Havets Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved HERRENs Trusel, for hans Vredes Pust.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Han udrakte Hånden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 På min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig et Værn.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han førte mig ud i åbent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 thi jeg holdt mig til HERRENs Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud;
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 hans Bud stod mig alle for Øje, jeg veg ikke fra hans Love.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som var ham for Øje!
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ja, du er min Lampe, HERRE! HERREN opklarer mit Mørke.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENs Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste på Højne,
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 oplærte min Hånd til Krig, så mine Arme spændte Kobberbuen?
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din Frelses Skjold, din Nedladelse gjorde mig stor;
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 slog dem ned, så de ej kunde rejse sig, men lå faldne under min Fod.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 du slog mine Fjender på Flugt mine Avindsmænd ryddede jeg af Vejen.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De råbte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Jeg knuste dem som Jordens Støv, som Gadeskarn tramped jeg på dem.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Udlandets Sønner kryber for mig; blot de hører om mig, lyder de mig:
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Udlandets Sønner vansmægter, kommer skælvende frem af deres Skjul.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 den Gud, som giver mig Hævn, lægger Folkeslag under min Fod
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 og frier mig fra mine Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed. David og hans Æt evindelig.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
