2 Samuel 22
1 David sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Hånd.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Han sang: "HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier,
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn, min Tilflugt, min Frelser, som frelser mig fra Vold!
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Jeg påkalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Dødens Brændinger omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 i min Vånde påkaldte jeg HERREN og råbte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Råb fandt ind til hans Ører!
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Da rystede Jorden og skjalv, Himlens Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 båret af Keruber fløj han, svæved på Vindens Vinger;
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder ud.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst;
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 han udslynged Pile, adsplittede dem, lod Lynene funkle og skræmmede dem.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Havets Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved HERRENs Trusel, for hans Vredes Pust.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Han udrakte Hånden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 På min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig et Værn.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Han førte mig ud i åbent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 thi jeg holdt mig til HERRENs Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 hans Bud stod mig alle for Øje, jeg veg ikke fra hans Love.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som var ham for Øje!
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ja, du er min Lampe, HERRE! HERREN opklarer mit Mørke.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENs Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste på Højne,
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 oplærte min Hånd til Krig, så mine Arme spændte Kobberbuen?
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Du gav mig din Frelses Skjold, din Nedladelse gjorde mig stor;
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 slog dem ned, så de ej kunde rejse sig, men lå faldne under min Fod.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 du slog mine Fjender på Flugt mine Avindsmænd ryddede jeg af Vejen.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 De råbte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Jeg knuste dem som Jordens Støv, som Gadeskarn tramped jeg på dem.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Udlandets Sønner kryber for mig; blot de hører om mig, lyder de mig:
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Udlandets Sønner vansmægter, kommer skælvende frem af deres Skjul.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 den Gud, som giver mig Hævn, lægger Folkeslag under min Fod
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 og frier mig fra mine Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed. David og hans Æt evindelig.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
