Højsangen 2
1 Jeg er Sarons Rose, Dalenes Lilje.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 Som en Lilje midt iblandt Torne er min Veninde blandt Piger.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 Som et Æbletræ blandt Skovens Træer er min Ven blandt unge Mænd. I hans Skygge har jeg Lyst til at sidde, hans Frugt er sød for min Gane.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 Til en Vinhal bragte han mig, hvor Mærket over mig er Kærlighed.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Styrk mig med Rosinkager, kvæg mig med Æbler, thi jeg er syg af Kærlighed.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 Hans venstre er under mit Hoved, hans højre tager mig i Favn.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 Jeg besværger eder, Jerusalems Døtre, ved Gazeller og Markens Hjorte: Gør ikke Kærligheden Uro, væk den ikke, før den ønsker det selv!
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 Hør! Der er min Ven! Ja se, der kommer han i Løb over Bjergene, i Spring over Højene.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 Min Ven er som en Gazel, han er som den unge Hjort. Se, nu staar han alt bag vor Mur. Han ser gennem Vinduet, kigger gennem Gitteret.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 Min Ven stemmer i og siger saa til mig: Staa op, min Veninde, du fagre, kom!
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 Thi nu er Vinteren omme, Regntiden svandt, for hen,
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 Blomster ses i Landet, Sangens Tid er kommet, Turtelduens Kurren høres i vort Land;
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 Figentræets Smaafrugter svulmer, Vinstokken blomstrer, udspreder Duft. Staa op, min Veninde, du fagre, kom,
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 min Due i Fjeldets Kløfter, i Bjergvæggens Skjul! Lad mig skue din Skikkelse, høre din Røst, thi sød er din Røst og din Skikkelse yndig.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Fang os de Ræve, de Ræve smaa, som hærger Vinen, vor blomstrende Vin!
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 Min Ven er min, og jeg er hans, som vogter blandt Liljer;
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 til Dagen svales og Skyggerne længes, kom hid, min Ven, og vær som Gazellen, som den unge Hjort paa duftende Bjerge!
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
