Salme 92

1 En Salme. En Sang for Sabbatsdagen.

En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

2 Det er godt at takke HERREN, lovsynge dit Navn, du Højeste,

Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

3 ved Gry forkynde din Naade, om Natten din Trofasthed

På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

4 til tistrenget Lyre, til Harpe, til Strengeleg paa Citer!

Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

5 Thi ved dit Værk har du glædet mig, HERRE, jeg jubler over dine Hænders Gerning.

Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

6 Hvor store er dine Gerninger, HERRE, dine Tanker saare dybe!

En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

7 Taaben fatter det ikke, Daaren skønner ej sligt.

De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

8 Spirer de gudløse end som Græsset, blomstrer end alle Udaadsmænd, er det kun for at lægges øde for stedse,

Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

9 men du er ophøjet for evigt, HERRE.

Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

10 Thi se, dine Fjender, HERRE, se, dine Fjender gaar under, alle Udaadsmænd spredes!

Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

11 Du har løftet mit Horn som Vildoksens, kvæget mig med den friskeste Olie;

Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

12 det fryder mit Øje at se mine Fjender, mit Øre at høre mine Avindsmænd.

Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

13 De retfærdige grønnes som Palmen, vokser som Libanons Ceder;

De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

14 plantet i HERRENS Hus grønnes de i vor Guds Forgaarde;

Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

15 selv graanende bærer de Frugt, er friske og fulde af Saft for at vidne, at HERREN er retvis, min Klippe, hos hvem ingen Uret findes.

Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.