Salme 89
1 En Maskil af Ezraiten Etan. Om HERRENS Naade vil jeg evigt synge, fra Slægt til Slægt med min Mund forkynde din Trofasthed.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Thi du har sagt: »En evig Bygning er Naaden!« I Himlen har du grundfæstet din Trofasthed.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 Jeg slutted en Pagt med min udvalgte, tilsvor David, min Tjener:
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 »Jeg lader din Sæd bestaa for evigt, jeg bygger din Trone fra Slægt til Slægt!« (Sela)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Og Himlen priser dit Under, HERRE, din Trofasthed i de Helliges Forsamling.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 Thi hvem i Sky er HERRENS Lige, hvo er som HERREN iblandt Guds Sønner?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 En forfærdelig Gud i de Helliges Kreds, stor og frygtelig over alle omkring ham.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 HERRE, Hærskarers Gud, hvo er som du? HERRE, din Naade og Trofasthed omgiver dig.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Du mestrer Havets Overmod; naar Bølgerne bruser, stiller du dem.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Du knuste Rahab som en fældet Kriger, splitted dine Fjender med vældig Arm.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Din er Himlen, og din er Jorden, du grunded Jorderig med dets Fylde.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Norden og Sønden skabte du, Tabor og Hermon jubler over dit Navn.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Du har en Arm med Vælde, din Haand er stærk, din højre løftet.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 Retfærd og Ret er din Trones Grundvold, Naade og Sandhed staar for dit Aasyn.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Saligt det Folk, der kender til Frydesang, vandrer, HERRE, i dit Aasyns Lys!
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 De lovsynger Dagen igennem dit Navn, ophøjes ved din Retfærdighed.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Thi du er vor Styrkes Stolthed, du løfter vort Horn ved din Yndest;
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 thi vort Skjold er hos HERREN, vor Konge er Israels Hellige!
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Du taled engang i et Syn til dine fromme: »Krone satte jeg paa en Helt, ophøjed en Yngling af Folket;
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 jeg har fundet David, min Tjener, salvet ham med min hellige Olie;
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 thi min Haand skal holde ham fast, og min Arm skal give ham Styrke.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Ingen Fjende skal overvælde ham, ingen Nidding trykke ham ned;
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 jeg knuser hans Fjender foran ham og nedstøder dem, der hader ham;
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 med ham skal min Trofasthed og Miskundhed være, hans Horn skal løfte sig ved mit Navn;
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 jeg lægger Havet under hans Haand og Strømmene under hans højre;
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 mig skal han kalde: min Fader, min Gud og min Frelses Klippe.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 Jeg gør ham til førstefødt, den største blandt Jordens Konger;
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 jeg bevarer for evigt min Miskundhed mod ham, min Pagt skal holdes ham troligt;
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 jeg lader hans Æt bestaa for evigt, hans Trone, saa længe Himlen er til.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Hvis hans Sønner svigter min Lov og ikke følger mine Lovbud,
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 hvis de bryder min Vedtægt og ikke holder mit Bud,
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 da hjemsøger jeg deres Synd med Ris, deres Brøde med haarde Slag;
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 men min Naade tager jeg ikke fra ham, min Trofasthed svigter jeg ikke;
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 jeg bryder ikke min Pagt og ændrer ej mine Læbers Udsagn.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Ved min Hellighed svor jeg een Gang for alle — David sviger jeg ikke:
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Hans Æt skal blive for evigt, hans Trone for mig som Solen,
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 staa fast som Maanen for evigt, og Vidnet paa Himlen er sanddru.« (Sela)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Men du har forstødt og forkastet din Salvede og handlet i Vrede imod ham;
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Pagten med din Tjener har du brudt, vanæret hans Krone og traadt den i Støvet;
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 du har nedbrudt alle hans Mure, i Grus har du lagt hans Fæstninger;
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 alle vejfarende plyndrer ham, sine Naboer blev han til Spot.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Du har løftet hans Uvenners højre og glædet alle hans Fjender;
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 hans Sværd lod du vige for Fjenden, du holdt ham ej oppe i Kampen;
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 du vristed ham Staven af Hænde og styrted hans Trone til Jorden,
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 afkorted hans Ungdoms Dage og hylled ham ind i Skam. (Sela)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Hvor længe vil du skjule dig, HERRE, for evigt, hvor længe skal din Vrede lue som Ild?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Herre, kom i Hu, hvad Livet er, til hvilken Tomhed du skabte hvert Menneskebarn!
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Hvo bliver i Live og skuer ej Død, hvo frelser sin Sjæl fra Dødsrigets Haand? (Sela) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Hvor er din fordums Naade, Herre, som du i Trofasthed tilsvor David?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Kom, Herre, din Tjeners Skændsel i Hu, at jeg bærer Folkenes Spot i min Favn,
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 hvorledes dine Fjender haaner, HERRE, hvorledes de haaner din Salvedes Fodspor.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Lovet være HERREN i Evighed, Amen, Amen!
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
