< Salme 77 >

1 Til Sangmesteren. Til Jedutun. Af Asaf. En Salme.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 Jeg raaber højt til Gud, højt til Gud, og han hører mig;
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 jeg søger Herren paa Nødens Dag, min Haand er om Natten utrættet udrakt, min Sjæl vil ikke lade sig trøste;
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 jeg ihukommer Gud og stønner, jeg sukker, min Aand vansmægter. (Sela)
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Du holder mine Øjne vaagne, jeg er urolig og maalløs.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 Jeg tænker paa fordums Dage, ihukommer længst henrundne Aar;
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 jeg gransker om Natten i Hjertet, grunder og ransager min Aand.
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Vil Herren bortstøde for evigt og aldrig mer vise Naade,
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 er hans Miskundhed ude for stedse, hans Trofasthed omme for evigt og altid,
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 har Gud da glemt at ynkes, lukket sit Hjerte i Vrede? (Sela)
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Jeg sagde: Det er min Smerte, at den Højestes højre er ikke som før.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Jeg kommer HERRENS Gerninger i Hu, ja kommer dine fordums Undere i Hu.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Jeg tænker paa al din Gerning og grunder over dine Værker.
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Gud, din Vej var i Hellighed, hvo er en Gud saa stor som Gud!
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Du er en Gud, som gør Undere, du gjorde din Vælde kendt blandt Folkene,
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 udøste dit Folk med din Arm, Jakobs og Josefs Sønner. (Sela)
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Vandene saa dig, Gud, Vandene saa dig og vred sig i Angst, ja Dybet tog til at skælve;
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 Skyerne udøste Vand, Skyhimlens Stemme gjalded, dine Pile for hid og did;
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 din bragende Torden rulled, Lynene oplyste Jorderig, Jorden bæved og skjalv;
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 din Vej gik midt gennem Havet, din Sti gennem store Vande, dine Fodspor kendtes ikke. Du førte dit Folk som en Hjord ved Moses's og Arons Haand.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

< Salme 77 >