Salme 74

1 En Maskil af Asaf. Hvorfor har du, Gud, stødt os bort for evigt, hvi ryger din Vrede mod Hjorden, du røgter?

En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 Kom din Menighed i Hu, som du fordum vandt dig, — du udløste den til din Ejendoms Stamme — Zions Bjerg, hvor du har din Bolig.

Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 Løft dine Fjed til de evige Tomter: Fjenden lagde alt i Helligdommen øde.

Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 Dine Fjender brøled i dit Samlingshus, satte deres Tegn som Tegn deri.

Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 Det saa ud, som naar man løfter Økser i Skovens Tykning.

Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 Og alt det udskaarne Træværk der! De hugged det sønder med Økse og Hammer.

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 Paa din Helligdom satte de Ild, de skændede og nedrev dit Navns Bolig.

De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 De tænkte: »Til Hobe udrydder vi dem!« De brændte alle Guds Samlingshuse i Landet.

De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 Vore Tegn, dem ser vi ikke, Profeter findes ej mer; hvor længe, ved ingen af os.

Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 Hvor længe, o Gud, skal vor Modstander smæde, Fjenden blive ved at haane dit Navn?

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 Hvorfor holder du din Haand tilbage og skjuler din højre i Kappens Fold?

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 Vor Konge fra fordums Tid er dog Gud, som udførte Frelsens Værk i Landet.

Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 Du kløvede Havet med Vælde, knuste paa Vandet Dragernes Hoved;

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 du søndrede Hovederne paa Livjatan og gav dem som Æde til Ørkenens Dyr;

Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 Kilde og Bæk lod du vælde frem, du udtørred stedseflydende Strømme;

Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 din er Dagen, og din er Natten, du grundlagde Lys og Sol,

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 du fastsatte alle Grænser paa Jord, du frembragte Sommer og Vinter.

Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 Kom i Hu, o HERRE, at Fjenden har haanet, et Folk af Daarer har spottet dit Navn!

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 Giv ikke Vilddyret din Turteldues Sjæl, glem ikke for evigt dine armes Liv;

Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 se hen til Pagten, thi fyldte er Landets mørke Steder med Voldsfærds Boliger.

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 Lad ej den fortrykte gaa bort med Skam, lad de arme og fattige prise dit Navn!

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 Gud, gør dig rede, før din Sag, kom i Hu, hvor du stadig smædes af Daarer,

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 lad ej dine Avindsmænds Røst uænset! Ustandseligt lyder dine Fjenders Larm!

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.