Salme 71

1 HERRE, jeg lider paa dig, lad mig aldrig i evighed skuffes.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Frels mig og udfri mig i din Retfærdighed, du bøje dit Øre til mig;

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 red mig og vær mig en Tilflugtsklippe, en Klippeborg til min Frelse; thi du er min Klippe og Borg!

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Min Gud, fri mig ud af gudløses Haand, af Niddings og Voldsmands Kløer;

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 thi du er mit Haab, o Herre! Fra min Ungdom var HERREN min Tillid;

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 fra Moders Skød har jeg støttet mig til dig, min Forsørger var du fra Moders Liv, dig gælder altid min Lovsang.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 For mange staar jeg som mærket af Gud, men du er min stærke Tilflugt;

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 min Mund er fuld af din Lovsang, af din Ære Dagen lang.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Forkast mig ikke i Alderdommens Tid og svigt mig ikke, nu Kraften svinder;

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 thi mine Fjender taler om mig, de, der lurer paa min Sjæl, holder Raad:

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 »Gud har svigtet ham! Efter ham! Grib ham, thi ingen frelser!«

»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 Gud, hold dig ikke borte fra mig, il mig til Hjælp, min Gud;

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 lad dem blive til Skam og Skændsel, dem, der staar mig imod, lad dem hylles i Spot og Spe, dem, der vil mig ondt!

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Men jeg, jeg vil altid haabe, blive ved at istemme din Pris;

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 min Mund skal vidne om din Retfærd, om din Frelse Dagen lang; thi jeg kender ej Ende derpaa.

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 Jeg vil minde om den Herre HERRENS Vælde, lovsynge din Retfærd, kun den alene.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Gud, du har vejledt mig fra min Ungdom af, dine Undere har jeg forkyndt til nu.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Indtil Alderdommens Tid og de graanende Haar svigte du mig ikke, o Gud. End skal jeg prise din Arm for alle kommende Slægter.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 Din Vælde og din Retfærdighed naar til Himlen, o Gud; du, som øvede store Ting, hvo er din Lige, Gud?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Du, som lod os skue mangefold Trængsel og Nød, du kalder os atter til Live og drager os atter af Jordens Dyb;

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 du vil øge min Storhed og atter trøste mig.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Til Gengæld vil jeg til Harpespil prise din Trofasthed, min Gud, lege paa Citer for dig, du Israels Hellige;

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 juble skal mine Læber — ja, jeg vil lovsynge dig — og min Sjæl, som du udløste;

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 ogsaa min Tunge skal Dagen igennem forkynde din Retfærd, thi Skam og Skændsel faar de, som vil mig ilde.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.