< Salme 69 >

1 Til Sangmesteren. Til Liljerne. Af David.
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 Frels mig Gud, thi Vandene naar mig til Sjælen,
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 jeg er sunket i bundløst Dynd, hvor der intet Fodfæste er, kommet i Vandenes Dyb, og Strømmen gaar over mig;
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 træt har jeg skreget mig, Struben brænder, mit Øje er mat af at bie paa min Gud;
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 flere end mit Hoveds Haar er de, der hader mig uden Grund, mange er de, som vil mig til Livs, uden Skel er mig fjendske; hvad jeg ikke har ranet, skal jeg dog erstatte!
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Gud, du kender min Daarskab, min Skyld er ej skjult for dig.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Lad mig ej bringe Skam over dem, som bier paa dig, o Herre, Hærskarers HERRE, lad mig ej bringe Skændsel over dem, der søger dig, Israels Gud!
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 Thi for din Skyld bærer jeg Spot, mit Aasyn dækkes af Skændsel;
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 fremmed er jeg for mine Brødre, en Udlænding for min Moders Sønner.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 Thi Nidkærhed for dit Hus har fortæret mig, Spotten mod dig er faldet paa mig;
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 jeg spæged min Sjæl med Faste, og det blev mig til Spot;
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 i Sæk har jeg klædt mig, jeg blev dem et Mundheld.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 De, der sidder i Porten, taler om mig, ved Drikkelagene synger de om mig.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Men jeg beder, HERRE, til dig i Naadens Tid, o Gud, i din store Miskundhed svare du mig!
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Frels mig med din trofaste Hjælp fra Dyndet, at jeg ikke skal synke; red mig fra dem, der hader mig, fra Vandenes Dyb,
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 lad Strømmen ikke gaa over mig; lad Dybet ikke sluge mig eller Brønden lukke sig over mig.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 Svar mig, HERRE, thi god er din Naade, vend dig til mig efter din store Barmhjertighed;
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 dit Aasyn skjule du ej for din Tjener, thi jeg er i Vaade, skynd dig og svar mig;
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 kom til min Sjæl og løs den, fri mig for mine Fjenders Skyld!
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Du ved, hvorledes jeg smædes og bærer Skam og Skændsel; du har Rede paa alle mine Fjender.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 Spot har ulægeligt knust mit Hjerte; jeg bied forgæves paa Medynk, paa Trøstere uden at finde;
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 de gav mig Malurt at spise og slukked min Tørst med Eddike.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 Lad Bordet foran dem blive en Snare, deres Takofre blive en Fælde;
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 lad Øjnene slukkes, saa Synet svigter, lad Lænderne altid vakle!
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 Din Vrede udøse du over dem, din glødende Harme naa dem;
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 deres Teltlejr blive et Øde, og ingen bo i deres Telte!
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Thi de forfølger den, du slog, og øger Smerten for dem, du saared.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Tilregn dem hver eneste Brøde, lad dem ikke faa Del i din Retfærd;
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 lad dem slettes af Livets Bog, ej optegnes blandt de retfærdige!
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 Men mig, som er arm og lidende, bjærge din Frelse, o Gud!
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 Jeg vil prise Guds Navn med Sang og ophøje ham med Tak;
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 det er mer for HERREN end Okser, end Tyre med Horn og Klove!
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 Naar de ydmyge ser det, glæder de sig; I, som søger Gud, eders Hjerte oplives!
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Thi HERREN laaner de fattige Øre, han agter ej fangne Venner ringe.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 Himmel og Jord skal prise ham, Havet og alt, hvad der rører sig der;
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 thi Gud vil frelse Zion og opbygge Judas Byer; der skal de bo og tage det i Eje; hans Tjeneres Afkom skal arve det, de, der elsker hans Navn, skal bo deri.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

< Salme 69 >