Salme 66

1 Til Sangmesteren. En Sang. En Salme. Bryd ud i Jubel for Gud, al Jorden,

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 lovsyng hans Navns Ære, syng ham en herlig Lovsang,

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 sig til Gud: »Hvor forfærdelige er dine Gerninger! For din vældige Styrkes Skyld logrer Fjenderne for dig,

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 al Jorden tilbeder dig, de lovsynger dig, lovsynger dit Navn.« (Sela)

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Kom hid og se, hvad Gud har gjort, i sit Virke en Rædsel for Menneskenes Børn.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Han forvandlede Hav til Land, de vandred til Fods over Strømmen; lad os fryde os højlig i ham.

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Han hersker med Vælde for evigt, paa Folkene vogter hans Øjne, ej kan genstridige gøre sig store. (Sela)

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 I Folkeslag, lov vor Gud, lad lyde hans Lovsangs Toner,

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 han, som har holdt vor Sjæl i Live og ej lod vor Fod glide ud!

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Thi du ransaged os, o Gud, rensede os, som man renser Sølv;

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 i Fængsel bragte du os, lagde Tynge paa vore Lænder,

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 lod Mennesker skride hen over vort Hoved, vi kom gennem Ild og Vand; men du førte os ud og bragte os Lindring!

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Med Brændofre vil jeg gaa ind i dit Hus og indfri dig mine Løfter,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 dem, mine Læber fremførte, min Mund udtalte i Nøden.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Jeg bringer dig Ofre af Fedekvæg sammen med Vædres Offerduft, jeg ofrer Okser tillige med Bukke. (Sela)

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Kom og hør og lad mig fortælle jer alle, som frygter Gud, hvad han har gjort for min Sjæl!

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Jeg raabte til ham med min Mund og priste ham med min Tunge.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Havde jeg tænkt paa ondt i mit Hjerte, da havde Herren ej hørt;

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 visselig, Gud har hørt, han lytted til min bedende Røst.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Lovet være Gud, som ikke har afvist min Bøn eller taget sin Miskundhed fra mig!

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!