Salme 62

1 Til Sangmesteren. Til Jedutun. En Salme af David.

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Min Sjæl er Stille for Gud alene, min Frelse kommer fra ham;

Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes meget.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Hvor længe stormer I løs paa en Mand, — alle slaar I ham ned — som paa en hældende Væg, en faldende Mur?

Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 Ja, de oplægger Raad om at styrte ham fra hans Højhed. De elsker Løgn, velsigner med Munden, men forbander i deres Indre. (Sela)

De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

6 Vær stille hos Gud alene, min Sjæl, thi fra ham kommer mit Haab;

Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 ja, han er min Klippe, min Frelse, mit Værn, jeg skal ikke rokkes.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 Hos Gud er min Hjælp og min Ære, min stærke Klippe, min Tilflugt har jeg i Gud;

Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 stol paa ham, al Folkets Forsamling, udøs for ham eders Hjerte, Gud er vor Tilflugt. (Sela)

Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

10 Kun Tomhed er Mennesker, Mænd en Løgn, paa Vægtskaalen vipper de op, de er Tomhed til Hobe.

Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Forlad eder ikke paa Vold, lad jer ikke blænde af Ran; om Rigdommen vokser, agt ikke derpaa!

Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 Een Gang talede Gud, to Gange hørte jeg det: at Magten er Guds, Og Miskundhed er hos dig, o Herre. Thi enhver gengælder du efter hans Gerning.

En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.