Salme 60

1 Til Sangmesteren. Al-sjusjan-edut. En Miktam af David til Indøvelse,

För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

2 dengang han kæmpede med Aram-Naharajim og Aram-Zoba, og Joab vendte tilbage og slog Edomiterne i Saltdalen, 12 000 Mand.

när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

3 Gud, du har stødt os fra dig, nedbrudt os, du vrededes — vend dig til os igen;

Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

4 du lod Landet skælve, slaa Revner, læg nu dets Brist, thi det vakler!

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

5 Du lod dit Folk friste ondt, iskænked os døvende Vin.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

6 Dem, der frygter dig, gav du et Banner, hvorhen de kan fly for Buen. (Sela)

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

7 Til Frelse for dine elskede hjælp med din højre, bønhør os!

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

8 Gud talede i sin Helligdom: »Jeg vil udskifte Sikem med Jubel, udmaale Sukkots Dal;

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 mit er Gilead, mit er Manasse, Efraim er mit Hoveds Værn, Juda min Herskerstav,

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

10 Moab min Vaskeskaal, paa Edom kaster jeg min Sko, over Filisterland jubler jeg.«

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

11 Hvo bringer mig hen til den faste Stad, hvo leder mig hen til Edom?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har du ikke, Gud, stødt os fra dig? Du ledsager ej vore Hære. Giv os dog Hjælp mod Fjenden! Blændværk er Menneskers Støtte. Med Gud skal vi øve vældige Ting, vore Fjender træder han ned!

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.